När det blir för enkelt att boka tid

Jag tränar ibland på ett gym där jag brukar köra ett Spinningpass. För att delta behöver man boka plats och det kan man göra via antingen webben eller en mobilapp. En vecka i förväg kan man gå in och boka och i allmänhet är det helt hopplöst att hitta en bokning fyra fem dagar före ett pass. Överbokat med reserver och så gott som inga lediga platser i sikte. Men någon dag och närmare bestämt 6-12 timmar före ett pass börjar det hända saker. Det visar sig då att många verkar lagt upp strategin att boka allt man skulle kunna tänkas att eventuellt vilja gå på och sedan avbokar passen man inte vill delta på när det väl närmar sig. Jag har börjat lära mig systemet och vet numera att det med största sannolikhet finns platser när det väl närmar sig, men det är troligen inte så här man tänkte sig lösningen när man tog fram den mobila appen?

Med mobila appar modifieras en bokning med ett klick varhelst och det här upplägget gör att medlemmarna förändrat sitt beteende. Detta förekom innan man införde den här appen men beteendet har förstärkts. Så många verkar ha börjat använda lösningen på ett omvänt sätt: boka samtliga intressanta pass, avboka sedan allt du inte vill på när det närmar sig.

Det finns givetvis sätt att lösa det här på men det är ett litet exempel på en oväntad bieffekt av mobilitet och tillgänglighet.

Dags att välja utbildning? Välj User Expericence!

Att arbeta med olika områden inom User Experience(UX) såsom behovs- och verksamhetsanalys, interaktionsdesign, konceptutveckling, grafisk formgivning och frontend-utveckling är spännande, kreativt och utmanande. Att skapa ändamålsenliga lösningar som ger ett bra intryck, är lätta att använda i de sammanhang man vill använda lösningen och effekter som märks ger också en tillfredsställelse i arbetet. Nöjda kunder och användare är målet och här kommer UX-kompetens en stor tillgång.

Om du (eller någon i din närhet) står i valet och kvalet kring vilken högskoleutbildning du ska välja hoppas jag att du verkligen överväger UX-området. Exempel på roller och arbetsuppgifter finns på ux.logica.se. Det finns en mängd utbildningar av varierande längd och olika inriktningar. Här är några smakprov på utbildningar som ges inom User Experience-området. Fokus ligger på de som erbjuder utbildningsprogram på grundnivå om 180hp (tre år) till 300hp (fem år):

Interaktionsdesign 180hp (Malmö Högskola) – “Fokus under utbildningen är användarorienterad design av digitala teknologier. Genom konceptutveckling, prototyputveckling och utvärdering undersöker du mobila lösningar, fysisk interaktion och programbaserad interaktivitet. Disciplinen lånar från traditionell design, samhällsvetenskap, humaniora och konst. Tonvikten ligger på interaktionsdesignens teori och metoder, medie- och kommunikationsdesign samt objektorienterad programmering”

(Källa: http://edu.mah.se/sv/Program/TGIND där mer info finns)

Civilingenjörsprogrammet i Interaktion och Design, 300 hp (Umeå Universitet) – “En internetbaserad mobiltelefon som farmor kan använda, gränssnitt till chat och TV för mobila system, GPS-stöd för skogsinventering och interaktionsmiljön till instrumentpanelen i nästa Volvo. Det är exempel på framtida system och tjänster som du arbetar med som civilingenjör i interaktion och design. “

(Källa: http://www.umu.se/utbildning/program-kurser/program/?code=TYCID)

Kognitionsvetenskapligt program 180 hp  (Högskolan i Skövde) – “Hur tänker och interagerar vi människor med varandra? Och hur skapas ett fungerande samspel mellan människa och informationsteknologi? Det Kognitionsvetenskapliga programmet tar upp hur dessa perspektiv kan förenas, vilket ger dig en eftertraktad kompetens i dagens kommunikations- och informationssamhälle.”

(Källa: http://www.his.se/utbildning/vara-utbildningar/intresseomraden/programhemsidor/kognitionsvetenskapligt-program/)

Linköpings Universitet har flera olika utbildningar som ligger inom området se deras översiktssida för mer information: http://www.lith.liu.se/utbildning/data-och-medieteknik?l=sv 

“Utbildningarna i data- och medieteknik rör sig i gränslandet mellan människa och maskin, kod och kommunikation. De spänner vidden från breda civilingenjörsutbildningar till smala ämnesspecialiserad utbildningar. Teknikinnehållet varierar kraftigt från de teknik- och matematiktunga civilingenjörsutbildningarna till det helt matematikfria kandidatprogrammet i Grafisk design och kommunikation.”

Interaktionsdesigner, 180 hp- (Linnéuniversitetet) “En interaktionsdesigner förstår, utformar och analyserar samspelet mellan människa och teknik. Det kan handla om webbsidor, programvaror eller produkter. Han/hon har även en god förmåga att se hur människor använder tekniken, både professionellt och till vardags, samt hur den påverkar våra liv. Ambitionen är att tillgodose de behov och svagheter vi människor har genom att utforma gränssnitt som stöder oss i vårt arbete.” (Källa: http://lnu.se/utbildning/program/NGIAC)

Systemvetenskap: IT, människa och organisation, 180 hp – Göteborgs universitet är också inne på området med en utbildning där man försöker ta någon form av helhetsgrepp där man utgår från verksamhetsbehov och människor. – “Under utbildningen behandlas aspekter av bland annat teknik, verksamheter och människors sätt att vara, allt relaterat till IT-området. I detta ingår också olika metoder för analys och design. För att rätt förstå vad IT kan användas till, vilka IT-system och verksamheter som behövs, så får du kunskaper i programmering och kunskaper om hur organisationer fungerar. Många av arbetsuppgifterna under utbildningen görs i projektform vilket bland annat innebär att du får lära dig att styra projekt.”

(Källa: http://www.ait.gu.se/utbildning/Program/systemvetenskap/)

Kandidatprogram i interaktionsdesign, 180 hp (KTH) – “Bra och kreativ interaktionsdesign som förenklar, ökar användbarheten eller underhåller, behövs i allt från digitala tjänster till elektroniska produkter. Därför handlar interaktionsdesign mycket om att kunna skapa, genom att förstå såväl teknikens möjligheter som människans behov. Kandidatprogrammet i interaktionsdesign förbereder dig för att forma och utveckla kreativa gränssnitt och IT-lösningar för mobiltelefoner, webb och arbetsplatsens IT-system samt till den elektronik som används på fritiden eller i hemmet.” (Källa: http://dsv.su.se/utbildning/program/intdes/)

Det finns fler utbildningar som jag har missat, men svara gärna med länkar så lägger jag till.  De jag nämnt här har primärt fokus inom relationen/aspekter kopplade till människor, sammanhang och teknik i olika doser. De bygger på olika ideologier och grundtankar vilket gör att man får en unik prägel på respektive utbildning.

Så även om vissa utbildningar har liknande namn kommer de perspektiv och angreppssätt som används variera något. Det finns även en mängd utbildningar som är mer inriktade på den rent grafiska och formmässiga delen, dessa berör jag dock inte i det här inlägget. Ett bra tips är att prata med någon som går eller har gått på den utbildning du funderar på att söka.

Systemeffekter och krav – Varför fanns det ingen mjölk?

Häromdagen var jag inne i en mindre livsmedelsbutik för att handla lite. Det var en måndag runt lunchtid och mjölkdisken var helt ren sånär som på några få paket. Nåja jag fick i alla fall lite mjölk och nämnde det för kassörskan. Hon kunde inte dölja sin frustration över att mejeriet trots påtalande och försök att öka på beställningarna inte levererade tillräckligt mycket.

Det hela verkade bottna i ett smart beställningssystem som varje dag vid en viss tidpunkt stämde av saldot och därefter drog slutsatser kring hur butikens omsättning resten av helgen skulle se ut. Problemet är bara sa kassörskan att det är senare framåt fredag eftermiddag den riktiga veckoruschen kommer till den här butiken, dvs. man har en i allmänhet oproportionerligt stor omsättning under helgen vilket lösningen verkar ha svårt att kompensera för.

Det måste vara besvärligt för de enskilda affärerna att känna till behov men ha ett system som kör över intuition och kunskap kring de specifika förutsättningarna. I grund och botten handlar detta om ett intressentperspektiv där leverantören drar fördelarna på en mer övergripande nivå men där enskilda butiker kommer i kläm. Det vill säga för leverantören kan det här angreppssättet räknas hem men vissa av mejeriets kunder blir lidande och i slutändan påverkas jag som slutkund.

Så effekten blev att jag fick inte kunde köpa den mjölk jag ville ha samt att butiken och leverantören förlorade intäkten. Vem fick dessutom kommentarerna från kunderna, de som orsakade problematiken eller butiken?

Att förstå, identifiera och ta tillvara relevanta intressenters behov och lösningens konsekvenser i drift är ett mycket viktigt område där man i  många fall inte lägger nog med tid resurser. Med rätt perspektiv såsom det vi erbjuder inom UX-området kan risken för liknande systemeffekter minimeras.

Menyn till höger eller vänster? Tänk själv!

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om hur man kan se en trend där det dominerande navigeringsparadigmet vänsternavigering – något jag länge stångat skallen blodig mot – har fått ge vika för horisontella och högerställda navigeringar. Men så trillade jag över ett gammalt utkast som aldrig blev något inlägg. Det hade inspirerats av en av Jakob Nielsens Alertboxar, denna gång med rubriken ”Horizontal Attention Leans Left”, och som vanligt hade jag blivit lite arg.

Två saker retade mej. För det första – den bristande argumentationen. När de enda argument man har är ”alla gör så” och ”alla har alltid gjort så” så har man inget argument.

Lyssna själv. ”Alla andra klär sej i blått så då är det så man ska göra” kanske inte känns så illa men ”alla andra retar Johan så då måste det vara OK” borde tända varningslampor.

Om alla alltid hade gjort som man alltid hade gjort skulle jorden fortfarande vara platt, solen snurra runt jorden och ingen skulle ha en aning om att smittsamma sjukdomar orsakas av virus eller bakterieinfektioner. Att ifrågasätta och att bygga sina argument på fakta driver oss framåt. Och det är bra.

För det andra – Nielsen har en unik ställning i branschen. När han talar lyssnar folk, okritiskt. Effekterna av hans råd påverkar många användare, beställare och utövare, världen över. Det gör att han har ett särskilt ansvar för det han säger. När han gång på gång (senast i Alertboxen ”Kindle Fire Usability Findings”) basunerar ut sina egna personliga åsikter som om de vore sanningar gjutna i betong visar han att han inte tar det ansvaret.

Så kommer jag då in på den spaning jag ursprungligen hade tänkt mej skriva idag. Från att ha varit den dominanta modellen för navigering oavsett tjänstens syfte kan man se allt fler webbplatser som frångår vänsternavigering, antingen helt eller delvis. Befriande. Jag är verkligen inte anhängare till teorin om ”one size fits all”. Tvärtom bör man göra en bedömning där ägarens syfte och besökarens mål vägs in, innan man fattar några beslut i den vägen.

Att paradigmet nu bryts tolkar jag som att allt fler börjar titta på ändamål, effekt och nytta, och på att branschen professionaliserats – alltihopa bra saker.

Inte en dag för tidigt.

En av mina starkaste invändningar mot genomgående vänsternavigering stärks av utfallet av eyetracking-tester. Med tanke på att resultaten alltid anses STYRKA placering av navigering till vänster är det intressant i sej, eftersom det pekar på hur svårt det är att tolka den insamlade datan (vilket i sej tyder på att de flesta tester är dåligt sammansatta).

I vilket fall som helst – majoriteten av alla eyetracking-tester visar att användarens fokus är centrerat kring den övre vänstra kvartilen, samt i gränslandet mellan de två övre kvartilerna. Om det beror på att alla de testade sajterna hade sin mest intressanta information där eller inte är svårt att avgöra. Men när andra säger att just på grund av att fokus ligger där det gör är det där navigationen ska placeras säger jag istället att det är där man ska lägga den viktiga meningsbärande informationen; det användaren letar efter, och det som kommunicerar vad sajten handlar om.

Placerar man den kompletta innehållsförteckningen – en navigation är, i grund och botten, en innehållsförteckning – på den plats där användaren har störst fokus signalerar man att just förteckningen, inte innehållet, är det viktigaste.

I vissa fall är såklart innehållsförteckningen oerhört central. Men i många fall är den sekundär. Vad som är viktigt är istället att användaren lyckas göra det hon ska, så snabbt och smärtfritt som möjligt.

En naturlig konsekvens av detta är att man först tänker ”vad vill användaren göra här” och sedan ”hur ska jag gå tillväga för att göra det så enkelt som möjligt för användaren”. Förhoppningsvis är det det som nu börjar hända – ett skifte från det förhärskande ”såhär navigerar man, hur ska jag då strukturera och namnge saker för att användaren ska hitta” till ett mer nyanserat ”jag måste förstå användaren innan jag designar en lösning” – inte bara en modenyck. Att kategoriska uttalanden, som Nielsens, får ge vika för kritiskt tänkande.

Jag håller tummarna.

Facebook = Ankeborg?! Stavningskontrollshumor!

Av naturliga skäl innehöll mitt senaste inlägg här på bloggen ordet Facebook.  Med Chromes svenska stavningskontroll blev just ordet Facebook rödmarkerat och nyfiken som jag är var jag tvungen att titta efter vad förslagen var –

Chromes svenska stavningskontroll föreslår Ankeborg, Pokerface Falsterbo och Facto som ersättning för Facebook

Den konspiratorskt lagde kan undra över om någon har funderat ett extra varv. Eller så är det en algoritm som behagar skämta med oss 😉

Utrymme för reflektion, i vilket fall som helst!

Planerar du att låta din app eller sajt dela information via Facebook? Tänk dej för!

För tre veckor sedan fick jag ett mail om Arlas nya sajt 225grader.se där jag fick frågan om jag ville vara beta-användare av tjänsten. När jag upptäckte att enda sättet att logga in var att använda sitt Facebook-konto, och att tjänsten ville dela precis allt jag gjorde med Facebook, valde jag att inte delta (länk till det inlägget).

Det gjorde mej nyfiken på att se om min reaktion var typisk. För att ta reda på det bestämde jag mej för att göra en snabb enkätundersökning. Eftersom det var en snabb undersökning är resultatet lite skevt – 78% av de som svarade är i åldersintervallet 31-65 år, och man kan anta att många har hög datorvana. Trots det var resultatet intressant. Bland annat visade det sej att hela 49% gjorde som jag och valde bort tjänsten, medan 13% inte ens hade ett Facebook-konto. Resterande 36% valde att tillåta kopplingen men enbart om de verkligen ansåg att tjänsten bidrog med något de inte kunde få på annat sätt.

En majoritet av dessa kommenterade särskilt att de inte ville att tjänsten skulle byta annan information med Facebook än rena inloggningsuppgifter och hela 59% uppgav att de inte ville att okända företag eller verksamheter skulle kunna få tillgång till deras information.

Över 80% av respondenterna ansåg att smartphones, datorer och internet är en förutsättning för att de ska kunna leva som de gör (95% för de som inte har något Facebook-konto).

Undersökningen visar att många är skeptiska till Facebook. För de flesta är det en fråga om personlig integritet – man vill ha kontroll över vem som får se vad, hur och när. Tvärtemot vad man skulle kunna tro handlar det om människor med hög datorvana som rör sej i flera digitala forum och som i sitt dagliga liv använder internet för att göra en mängd olika saker. (Med tanke på hur Facebook använder och vill använda uppgifterna om sina användare verkar det finnas grund för den skeptiska hållning många verkar ha.)

Min slutsats är att man ska tänka sej för innan man kopplar ihop sin tjänst med Facebook. Särskilt gäller det om man planerar att låta tjänsten publicera saker, i användarens namn, i dennes Facebook-kanal, utan att användaren själv ges möjlighet att kontrollera flödet.

Innan man fattar ett sådant beslut måste man noga ha tagit reda på vilka målgrupper man vänder sej till och vilka beteendemönster de har, och framför allt ska man vara medveten om att dessa sannolikt inte följer de mönster man kan tro.

Hela rapporten finns på Slideshare.

Det finns i resultatet flera intressanta trådar att spinna vidare på/utforska. Jag kommer göra så under våren 2012, men nu är det jul 🙂

#Fail för Arlas nya tjänst 225grader.se (och alla andra som kräver Facebook-integration)

Häromdagen fick jag ett mail från Arla. Någongång under antiken tecknade jag mej för deras nyhetsbrev och eftersom det inte kommer särskilt ofta har jag inte avslutat prenumerationen – det är annars något som snabbt händer allt och alla som överöser mej med perifer information mer än en gång i veckan.

På så sätt har Arla haft ”tur”. Nu är nog den turen slut. För detdär mailet innehöll en inbjudan att bli pilotanvändare till deras nya tjänst/webb/community 225grader.se. Tja, tänkte jag, det kan ju vara intressant, om inte annat från ett rent professionellt perspektiv. Det var bara ett problem. Enda inloggningsmöjligheten var via Facebook.

Detdär med Facebookintegration är allt mer vanligt förekommande men många har valt att tillåta användarna att logga in på andra sätt också. Så icke 225grader.se. Där är enda alternativet Facebookinloggning, och liksom i andra fall när Facebookinloggning är alternativet möts man av följande dialogruta –

Så, en community för att dela recept och matprat med andra vill ha hela min lista på ”vänner”; kommer posta en massa saker i mitt namn, på FB; och kolla på min information även om jag inte är aktiv på forumet. Självklart valde jag Tillåt inte/Don’t allow. Nån kontroll vill man ju ha!

Och om jag tänker efter kan jag inte påminna mej ett enda tillfälle när jag klickat på Tillåt/Allow. Så inte heller denna gång. Och det trots att sajten verkade ganska intressant.

En snabb undersökning säger att jag inte är ensam. I skrivande stund har 86 personer svarat på den enkät jag lagt ut för att ta reda på om jag var ensam i min reaktion (svara gärna, ju mer data desto bättre!).

Av dessa har 0% svarat att de klickar Tillåt/Allow. 38%väljer Tillåt/Allow efter noga övervägande om tjänsten är värd det eller inte och hela 47% klickar Tillåt inte/Don’t allow direkt, utan vidare funderingar. Resten (15%) har inget Facebook-konto (och av dessa  säger 92% att datorer, smartphones osv är grundläggande prylar man behöver).

70% av alla som klickar nej direkt är kvinnor, medan omvänt förhållande råder för de som trots allt väljer Tillåt/Allow – där är 70% män.

Jag vet inte hur Arlas målgruppsanalys för 225grader.se ser ut. Men en sak är säker – genom att enbart förlita sej på inloggning med Facebook ID har man kraftigt begränsat deltagandet och tillgängligheten.

#fail, om jag så får säga det.

Vem äger nyttan?

I dagens Computer Sweden meddelas att ”Riksbyggens CIO släpper taget”. Förhoppningsvis faller han inte handlöst – vad han gör är att minska sin egen budget med 98%; pengar som istälet förs över till verksamheten, utan att vara öronmärkta för IT. Meningen är att man genom detta ska göra det möjligt för verksamheterna att själva driva processen kring sina behov och de möjligen IT-baserade stödsystem de kan vilja ha.

Hallelulja!

…men nej? Vadnudå?

Ingen nämnd, ingen uthängd, men genom åren som konsult, drygt 20, har jag jobbat med ett brett spektrum av företag och verksamheter och då kunnat se effekten av ett stort antal sätt att organisera sin IT-verksamhet och sin affärsutveckling. Och min spontana reaktion är att även om intentionerna är värda att applådera är  den praktiska effekten av vad Riksbyggen nu tänker göra att varje enskilt stuprör skapar sina egna IT-system och tjänster.

Affären och verksamheten i stort (och användare, både internt och externt) skulle vinna på att systemen delade information. Men eftersom varje låda äger sin egen unika aspekt av den gemensamma informationsmängden även rent ekonomiskt och i sin unika roll kanske inte får ut så mycket av samordning så blir det ingen samordning. För det kostar pengar.

Varje chef värnar om sina siffror. Helheten blir ett ansvar för VD eller GD och om de inte skapar incitamentmodeller och tydlig ekonomisk styrning som premierar samordning så blir det inte heller något med saken.

För även om alla inblandade förstår problematiken så är det inte på helheten utan på det egna resultatet man mäts.

Jag har sett det igen och igen och igen; hur intressenternas behov och förväntningar ligger på en nivå som de faktiska styrmedlen och systemägarstrukturerna inte klarar av att möta, och det är aldrig styrmedlen eller systemägandet som får stryka på foten – det får verksamhetens affär eller verksamhet göra istället.

Självklart hoppas jag att jag har fel. Jag håller tummarna för att man på Riksbyggen faktiskt ändrat inte bara i budgetfördelningen.

Hoppas hoppas…

Post-PC eran

År 2007, för drygt fyra år sedan lanserade Apple sin första iPhone i USA. Ett år senare lanserades en uppdaterad version i 70 länder. I och med detta började den smartphoneboom vi ser idag vilket nog kan ses som det definitiva startskottet på den så kallade Post-Pc eran. Begreppet kanske kan tolkas som att PC:n är död men det handlar snarare om att vi använder IT-baserade lösningar på helt nya typer av enheter där datorn tidigare var enda alternativet.

Idag äger en stor del av svenskarna en smartphone som erbjuder tjänster och möjligheter som inte fanns för fem år sedan. Jag tror ganska många aktörer är tagna på sängen av det snabba genomslaget och det är verkligen fascinerande hur snabbt det gått. Vi ser en ökad diversifiering av enheter och miljöer där människor använder it-lösningar. Vidare påverkas användningen av tjänster då de blir tillgängliga i nya typer av sammanhang såsom exempelvis via Ipad och pekplattor.

Många är i uppkopplade konstant till tjänster men på olika sätt och med olika behov beroende på var man är och vilken typ av enhet man använder sig av. Att skapa ändamålsenliga lösningar handlar alltså inte bara om att göra något bygga något rent tekniskt för en viss typ av enhet utan förstå de specifika behov och möjligheter som olika enheter erbjuder.

Ifrån ett verksamhetsperspektiv kan detta påverka verksamhetens strategi och affärsmodell genom de möjligheter som erbjuds i och med Post-PC eran.

Inom UX-området finns det många spännande utmaningar då en stor del av de principer, vanor och mönster har byggts upp under eran då desktopdatorerna med dess metaforer varit dominerande (detta gäller även it-branschen i stort). Nu är det helt nya typer av enheter med nya interaktionsprinciper och användningsvanor vi ser framför oss och även om mycket har hänt är jag säker på att helt nya infallsvinklar och metoder kommer dyka upp den närmaste tiden.

Förvirrande interaktion eller förvirrande utförande?

En community som jag är medlem i har nyligen uppdaterat sitt användargränssnitt. Sajten har en historia av att vara programmerardriven och interaktionen är ofta minst sagt konstig men normalt sett kan man i alla fall begripa hur de tänkte, även när det blev fel. Den här gången hade de nog ovanligt bråttom, dock.

På sajten finns diskussionsforum. Det är raka trådar så svarar man på något längre upp inleder man sitt inlägg med numret på den post man svarar på. Inga konstigheter. Så när jag möttes av nedanstående tänkte jag – oj, här har de ändrat. Tidigare aktiverades meddelanderutan genom tryck på länk, men nu är den synlig hela tiden, sist i tråden –

bilden visar ett enkelt textinmatningsält
Enkelt textinmatningsfält, placerat efter senaste inlägget i tråden

Så kikade interaktionsdesignern i mej fram och krävde att jag skulle trycka på Reply, för att se vad som skulle hända. Döm om min förvåning när ytterligare ett textinmatningsfält blev synligt!

bilden visar inte mindre än två likadana inputfält ovanpå varandra
De två inmatningsfälten; det nya mellan senaste meddelandet i tråden och original-inmatningsfältet

Den rådige förstår att det nya fältet innebär att man svarar direkt på det meddelande vars Reply-länk man tryckte på. Lite förvirrande bara med TVÅ inmatningsfält ovanpå varandra 😉

Men nå, det är inte slut här. För trycker man nyfiket på More händer detta –

Visar flera alternativa funktioner
När man väljer More expanderas nya val ut. Vart hör dom?

Valen ser ut att höra ihop med textinmatningsfältet men av sammanhanget kan man dra slutsatsen att de hör till inlägget.

För mej visar dethär hur otroligt viktigt det är att den visuella designen samspelar med interaktionsdesignen. För i grund och botten är det inte fel på själva interaktionen, även om den är tvivelaktigt placerad. Nej, det är bristen på gruppering som är problemet – hjärnan får inte tillräcklig hjälp att sortera informationen. Här kunde den grafiska formen kunnat komma till undsättning. Men det vet ju alla – form är något oväsentligt, nåt man kan lägga till efteråt. Inte.

Det är min erfarenhet att i många situationer räcker inte interarktionsdesignen hela vägen fram – den är logisk, den är i linje med hur man utför en viss handling i liknande system, den är på sitt sätt optimal för situationen… men först när man lägger på formen blir det tydligt för användaren vad man förväntas göra och hur.

Med tanke på det är det extra märkligt när beställare säger ”här är formen, gör nu interaktionsdesignen” eller tvärt om. Eller när man, som i exemplet ovan, bortser helt från formgivningen och låter ”dethär ser modernt ut” styra. Förhoppningsvis är det något vi kommer se allt mindre av framöver.