Kategoriarkiv: Interaktionsdesign

Tillgängligt. För dej, eller för mej, eller kanske för båda två.

Tillgänglighet, i betydelsen tillgängligt för alla människor, är allt mer i ropet. Det är inte en dag för tidigt, inte minst från en demokratisynpunkt, och känns på det stora hela som ett steg bort från stenåldern… eller i alla fall medeltiden… när det gäller synen på alla människors lika rätt och värde.

Utmaningen i att få till detta visar sig dock omedelbart.

För vem ska det vara tillgängligt? Hur? Och – det vanligaste problemet av alla: att tro att om det är möjligt att använda för exempelvis de som hanterar dator med röststyrning så är det en tipp-topp lösning även för alla andra, oavsett individuella förutsättningar.

”Följer vi tillgänglighetsreglerna kommer även den allmänna användbarheten bli god” är något jag hör varje vecka, numera. Och det kan ju stämma, i vissa specifika fall – tydlig typografi, logiska sekvenser i tab-ordning, tydlighet i vad som är vad… det gynnar oss alla.

Samtidigt – varför gör vi alla användningstester? Är det för att alla människor är absolut lika? Eller är det för att vi faktiskt är olika, att användningssituationer, drivkrafter, förväntningar och förutsättningar skiljer sig och ställer olika krav på de hjälpmedel och verktyg vi behöver?

Faktum är att ska en lösning vara ändamålsenligt lättanvänd för samtliga människor som förväntas använda den kan man behöva flera olika lösningar. Lägga till filer med dra och släpp är, för ganska många, en mycket bra lösning. Mycket bättre än att i 5+ steg välja att lägga till fil, leta reda på filen, välja filen, för att slutligen ladda upp den, vilket ju är den lösning som ofta används för att möta behovet av att slippa ta tag i något man inte kan se eller klarar av att träffa för att sedan dra och släppa det på relevant plats.

Alla användbarhetsstudier visar entydigt att upplevd komplexitet och svårighet påverkar resultatet, i.e. svårt att göra -> tar lång tid att genomföra -> plågsamt för användaren/människorna + dålig/bristande kvalitet i informationen som lämnas alternativt att folk inte orkar leta efter det de behöver utan ringer istället (eller struntar i det).

Så om en lösning som är bra för en stor användargrupp är riktigt dålig för en annan – vem ska man prioritera? Vilka är mer värda?

Jag är inte för att man ska bygga och underhålla 100 olika sätt att göra något på. Men jag menar att man inte schablonmässigt kan säga att A alltid leder till B.

Att i en standardiserad informationswebb se till så att interaktionen är organiserad för maximal tillgänglighet är en sak. Om vi däremot pratar om webbaserade tjänster av olika slag – då är det inte säkert att svaret är lika tydligt och enkelt. Och då måste man börja fråga sig – tillgängligt, för vem, och på vems villkor?

Webbdöden, med en nypa salt

Nån gång i början av 90-talet kom jag för första gången på allvar i kontakt med Internet. Jag minns det som en ganska cool upplevelse – hela BBS-världen öppnade sig – men hur svårt det än kan vara att tänka sig idag så kunde jag inte kommunicera meningsfullt med folk jag kände; ingen i bekantskapskretsen hade email, ens på jobbet, och ingen hade dator hemma. För gemene man var datorer något främmande, även om desktop publishing började komma då nångång.

Så 1994 hände något. Jag installerade en webbläsare på min dator på jobbet. Strax därefter fixade jag internetuppkoppling hemma. Det var värsta wow-upplevelsen! Tyvärr hade fortfarande nästan ingen email och jag minns det som att jag i praktiken inte gjorde så mycket online… men efter det satte utvecklingen raketfart. Jag minns med skräck fortfarande dendär hemsidan ett företag vars namn jag inte ska nämna gjorde för ett företag och som bestod av en gigantisk bild föreställande det beställande företagets entré. Klickade man på bilden kom man vidare i ”huset”. Värsta skräcken. Smärtsamt redan då för oss som hållit på ett tag men majoriteten tyckte det var hur coolt som helst.

I början var det inte mycket man kunde göra online. Internet-handeln var seg i starten. Jag hittade Amazon i mitten av 90-talet – en grå sida med blå länkar och en blå logga föreställande Amazonfloden – och när jag skulle beställa/betala hade de inga rutiner för internationella betalningar (man skulle skicka check i brev, annars). Vi kom till slut fram till att om jag mailade halva mitt kontonummer och faxade andra halvan så skulle de lösa det.

Men – som man brukar säga: resten är historia och när nu internet, som i TCP/IP, lever ett sprudlande liv som ryggrad till i princip allt som händer numera ifrågasätter många livskraften i webben.

Webben är ju bara en av flera tekniker som kan användas för att presentera det som är tillgängligt över internet men som vi alla vet har en hel industri byggts upp kring tekniken – precis som en hel industri byggdes upp kring boktryckerierna eller radion eller televisionen eller biofilmen, en gång i tiden.

Som allt annat har webbindustrin utvecklats under åren sen dess födelse och numera finns en mängd specialiserade roller, tekniker, metoder och tjänster. Små effektiva batterier och supersmå superstarka processorer och diskar har transformerat först telefonikartan, sen plattor, och nu ”wearables”, och utmanar den traditionella webben, som svarat med att bli responsiv och ”mobile first”.

Hela industrin har förändrats. Presentationstekniken blir alltmer irrelevant samtidigt som dess kvalitet blir allt viktigare. Vi pratar allt mer om en ekologi av kontaktpunkter/tjänster där vissa är traditionell webb medan andra kanske har formen av olika appar – html eller native spelar ingen – och andra typer av tjänster, vissa kanske utan teknikstöd, andra utan helt tydligt gränssnitt till människan.

I det sammanhanget är det självklart att tjänster som The Grid dyker upp – praktiskt taget Ikea för webb; webben som standardiserad handelsvara.

Frågan är – är det början på webbdöden vi ser?

Själv tycker jag att frågan är fel ställd – att jag ändå formulerar den är därför att det är så samtalen går just nu, exempelvis i inlägget 4 web design trends for 2015 that will change your job forever.

Ser man på vart vi är på väg så är det klart att konvergensen mellan alla olika plattformar och apparater gör att webben som presentationsteknik inte kommer vara allenarådande och den som levt på att göra enkla webbplatser kommer bli utkonkurrerad av molnbaserade tjänster. Det har redan nästan hänt så det är inget nytt.

Däremot är webb som teknik knappast på väg ut. Den används idag för till en stor mängd system som tidigare tillverkades som exempelvis Windows-applikationer – HR-system, dokument- och ärendehantering, ekonomisystem… det finns hur många exempel som helst. Vissa av dem finns, för vissa aktiviteter och användargrupper, som appar också, men den tunga kärnan är oftast webbaserad. Webb används också för att presentera ingångar till större mängder information eller tjänster som ägs av exempelvis myndigheter, för att inte glömma all den webbaserade ehandeln – både den traditionella och den som bara finns som ”postorder på nätet”, utan fysiska butiker.

I vissa fall konkurrerar just nu dessutom responsiva webblösningar ut dedikerade native-appar.

Det är här kvaliteten kommer in i bilden. Förment enkla saker som VAD till VEM, HUR är avgörande för om investeringen ska lyckas, såklart, men även tekniskt är kvaliteten viktig – jag tänker främst på tillgänglighetsaspekten, som ju ställer höga krav på både presentationskod och på det sätt presentationen av information och tjänster är organiserade och på klassisk användbarhet – att ta bort alla trösklar. Begränsat utrymme för själva presentationsytan ställer ju också höga krav på prioriteringar och design. Så ska man spekulera i om webben är död och om att all kunskap som idag är kopplad till webb är värdelös så skulle jag faktiskt svara NEJ; nej, webben är inte död, nej, kunskapen är inte värdelös.

Om inte annat måste ju nån bygga alla dedär automatiserade webbdödande men webbaserade tjänsterna, som ju måste vara ändamålsenliga och lättanvända om de ska få användare 😉

Att man sen dessutom kompletterar med ytterligare tekniker och användningsområden – det är ju knappast ett problem, så länge man är öppen för att lära nytt och lära om när det behövs!

Dags att välja utbildning? Välj User Expericence!

Att arbeta med olika områden inom User Experience(UX) såsom behovs- och verksamhetsanalys, interaktionsdesign, konceptutveckling, grafisk formgivning och frontend-utveckling är spännande, kreativt och utmanande. Att skapa ändamålsenliga lösningar som ger ett bra intryck, är lätta att använda i de sammanhang man vill använda lösningen och effekter som märks ger också en tillfredsställelse i arbetet. Nöjda kunder och användare är målet och här kommer UX-kompetens en stor tillgång.

Om du (eller någon i din närhet) står i valet och kvalet kring vilken högskoleutbildning du ska välja hoppas jag att du verkligen överväger UX-området. Exempel på roller och arbetsuppgifter finns på ux.logica.se. Det finns en mängd utbildningar av varierande längd och olika inriktningar. Här är några smakprov på utbildningar som ges inom User Experience-området. Fokus ligger på de som erbjuder utbildningsprogram på grundnivå om 180hp (tre år) till 300hp (fem år):

Interaktionsdesign 180hp (Malmö Högskola) – “Fokus under utbildningen är användarorienterad design av digitala teknologier. Genom konceptutveckling, prototyputveckling och utvärdering undersöker du mobila lösningar, fysisk interaktion och programbaserad interaktivitet. Disciplinen lånar från traditionell design, samhällsvetenskap, humaniora och konst. Tonvikten ligger på interaktionsdesignens teori och metoder, medie- och kommunikationsdesign samt objektorienterad programmering”

(Källa: http://edu.mah.se/sv/Program/TGIND där mer info finns)

Civilingenjörsprogrammet i Interaktion och Design, 300 hp (Umeå Universitet) – “En internetbaserad mobiltelefon som farmor kan använda, gränssnitt till chat och TV för mobila system, GPS-stöd för skogsinventering och interaktionsmiljön till instrumentpanelen i nästa Volvo. Det är exempel på framtida system och tjänster som du arbetar med som civilingenjör i interaktion och design. “

(Källa: http://www.umu.se/utbildning/program-kurser/program/?code=TYCID)

Kognitionsvetenskapligt program 180 hp  (Högskolan i Skövde) – “Hur tänker och interagerar vi människor med varandra? Och hur skapas ett fungerande samspel mellan människa och informationsteknologi? Det Kognitionsvetenskapliga programmet tar upp hur dessa perspektiv kan förenas, vilket ger dig en eftertraktad kompetens i dagens kommunikations- och informationssamhälle.”

(Källa: http://www.his.se/utbildning/vara-utbildningar/intresseomraden/programhemsidor/kognitionsvetenskapligt-program/)

Linköpings Universitet har flera olika utbildningar som ligger inom området se deras översiktssida för mer information: http://www.lith.liu.se/utbildning/data-och-medieteknik?l=sv 

“Utbildningarna i data- och medieteknik rör sig i gränslandet mellan människa och maskin, kod och kommunikation. De spänner vidden från breda civilingenjörsutbildningar till smala ämnesspecialiserad utbildningar. Teknikinnehållet varierar kraftigt från de teknik- och matematiktunga civilingenjörsutbildningarna till det helt matematikfria kandidatprogrammet i Grafisk design och kommunikation.”

Interaktionsdesigner, 180 hp- (Linnéuniversitetet) “En interaktionsdesigner förstår, utformar och analyserar samspelet mellan människa och teknik. Det kan handla om webbsidor, programvaror eller produkter. Han/hon har även en god förmåga att se hur människor använder tekniken, både professionellt och till vardags, samt hur den påverkar våra liv. Ambitionen är att tillgodose de behov och svagheter vi människor har genom att utforma gränssnitt som stöder oss i vårt arbete.” (Källa: http://lnu.se/utbildning/program/NGIAC)

Systemvetenskap: IT, människa och organisation, 180 hp – Göteborgs universitet är också inne på området med en utbildning där man försöker ta någon form av helhetsgrepp där man utgår från verksamhetsbehov och människor. – “Under utbildningen behandlas aspekter av bland annat teknik, verksamheter och människors sätt att vara, allt relaterat till IT-området. I detta ingår också olika metoder för analys och design. För att rätt förstå vad IT kan användas till, vilka IT-system och verksamheter som behövs, så får du kunskaper i programmering och kunskaper om hur organisationer fungerar. Många av arbetsuppgifterna under utbildningen görs i projektform vilket bland annat innebär att du får lära dig att styra projekt.”

(Källa: http://www.ait.gu.se/utbildning/Program/systemvetenskap/)

Kandidatprogram i interaktionsdesign, 180 hp (KTH) – “Bra och kreativ interaktionsdesign som förenklar, ökar användbarheten eller underhåller, behövs i allt från digitala tjänster till elektroniska produkter. Därför handlar interaktionsdesign mycket om att kunna skapa, genom att förstå såväl teknikens möjligheter som människans behov. Kandidatprogrammet i interaktionsdesign förbereder dig för att forma och utveckla kreativa gränssnitt och IT-lösningar för mobiltelefoner, webb och arbetsplatsens IT-system samt till den elektronik som används på fritiden eller i hemmet.” (Källa: http://dsv.su.se/utbildning/program/intdes/)

Det finns fler utbildningar som jag har missat, men svara gärna med länkar så lägger jag till.  De jag nämnt här har primärt fokus inom relationen/aspekter kopplade till människor, sammanhang och teknik i olika doser. De bygger på olika ideologier och grundtankar vilket gör att man får en unik prägel på respektive utbildning.

Så även om vissa utbildningar har liknande namn kommer de perspektiv och angreppssätt som används variera något. Det finns även en mängd utbildningar som är mer inriktade på den rent grafiska och formmässiga delen, dessa berör jag dock inte i det här inlägget. Ett bra tips är att prata med någon som går eller har gått på den utbildning du funderar på att söka.

Menyn till höger eller vänster? Tänk själv!

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om hur man kan se en trend där det dominerande navigeringsparadigmet vänsternavigering – något jag länge stångat skallen blodig mot – har fått ge vika för horisontella och högerställda navigeringar. Men så trillade jag över ett gammalt utkast som aldrig blev något inlägg. Det hade inspirerats av en av Jakob Nielsens Alertboxar, denna gång med rubriken ”Horizontal Attention Leans Left”, och som vanligt hade jag blivit lite arg.

Två saker retade mej. För det första – den bristande argumentationen. När de enda argument man har är ”alla gör så” och ”alla har alltid gjort så” så har man inget argument.

Lyssna själv. ”Alla andra klär sej i blått så då är det så man ska göra” kanske inte känns så illa men ”alla andra retar Johan så då måste det vara OK” borde tända varningslampor.

Om alla alltid hade gjort som man alltid hade gjort skulle jorden fortfarande vara platt, solen snurra runt jorden och ingen skulle ha en aning om att smittsamma sjukdomar orsakas av virus eller bakterieinfektioner. Att ifrågasätta och att bygga sina argument på fakta driver oss framåt. Och det är bra.

För det andra – Nielsen har en unik ställning i branschen. När han talar lyssnar folk, okritiskt. Effekterna av hans råd påverkar många användare, beställare och utövare, världen över. Det gör att han har ett särskilt ansvar för det han säger. När han gång på gång (senast i Alertboxen ”Kindle Fire Usability Findings”) basunerar ut sina egna personliga åsikter som om de vore sanningar gjutna i betong visar han att han inte tar det ansvaret.

Så kommer jag då in på den spaning jag ursprungligen hade tänkt mej skriva idag. Från att ha varit den dominanta modellen för navigering oavsett tjänstens syfte kan man se allt fler webbplatser som frångår vänsternavigering, antingen helt eller delvis. Befriande. Jag är verkligen inte anhängare till teorin om ”one size fits all”. Tvärtom bör man göra en bedömning där ägarens syfte och besökarens mål vägs in, innan man fattar några beslut i den vägen.

Att paradigmet nu bryts tolkar jag som att allt fler börjar titta på ändamål, effekt och nytta, och på att branschen professionaliserats – alltihopa bra saker.

Inte en dag för tidigt.

En av mina starkaste invändningar mot genomgående vänsternavigering stärks av utfallet av eyetracking-tester. Med tanke på att resultaten alltid anses STYRKA placering av navigering till vänster är det intressant i sej, eftersom det pekar på hur svårt det är att tolka den insamlade datan (vilket i sej tyder på att de flesta tester är dåligt sammansatta).

I vilket fall som helst – majoriteten av alla eyetracking-tester visar att användarens fokus är centrerat kring den övre vänstra kvartilen, samt i gränslandet mellan de två övre kvartilerna. Om det beror på att alla de testade sajterna hade sin mest intressanta information där eller inte är svårt att avgöra. Men när andra säger att just på grund av att fokus ligger där det gör är det där navigationen ska placeras säger jag istället att det är där man ska lägga den viktiga meningsbärande informationen; det användaren letar efter, och det som kommunicerar vad sajten handlar om.

Placerar man den kompletta innehållsförteckningen – en navigation är, i grund och botten, en innehållsförteckning – på den plats där användaren har störst fokus signalerar man att just förteckningen, inte innehållet, är det viktigaste.

I vissa fall är såklart innehållsförteckningen oerhört central. Men i många fall är den sekundär. Vad som är viktigt är istället att användaren lyckas göra det hon ska, så snabbt och smärtfritt som möjligt.

En naturlig konsekvens av detta är att man först tänker ”vad vill användaren göra här” och sedan ”hur ska jag gå tillväga för att göra det så enkelt som möjligt för användaren”. Förhoppningsvis är det det som nu börjar hända – ett skifte från det förhärskande ”såhär navigerar man, hur ska jag då strukturera och namnge saker för att användaren ska hitta” till ett mer nyanserat ”jag måste förstå användaren innan jag designar en lösning” – inte bara en modenyck. Att kategoriska uttalanden, som Nielsens, får ge vika för kritiskt tänkande.

Jag håller tummarna.

Post-PC eran

År 2007, för drygt fyra år sedan lanserade Apple sin första iPhone i USA. Ett år senare lanserades en uppdaterad version i 70 länder. I och med detta började den smartphoneboom vi ser idag vilket nog kan ses som det definitiva startskottet på den så kallade Post-Pc eran. Begreppet kanske kan tolkas som att PC:n är död men det handlar snarare om att vi använder IT-baserade lösningar på helt nya typer av enheter där datorn tidigare var enda alternativet.

Idag äger en stor del av svenskarna en smartphone som erbjuder tjänster och möjligheter som inte fanns för fem år sedan. Jag tror ganska många aktörer är tagna på sängen av det snabba genomslaget och det är verkligen fascinerande hur snabbt det gått. Vi ser en ökad diversifiering av enheter och miljöer där människor använder it-lösningar. Vidare påverkas användningen av tjänster då de blir tillgängliga i nya typer av sammanhang såsom exempelvis via Ipad och pekplattor.

Många är i uppkopplade konstant till tjänster men på olika sätt och med olika behov beroende på var man är och vilken typ av enhet man använder sig av. Att skapa ändamålsenliga lösningar handlar alltså inte bara om att göra något bygga något rent tekniskt för en viss typ av enhet utan förstå de specifika behov och möjligheter som olika enheter erbjuder.

Ifrån ett verksamhetsperspektiv kan detta påverka verksamhetens strategi och affärsmodell genom de möjligheter som erbjuds i och med Post-PC eran.

Inom UX-området finns det många spännande utmaningar då en stor del av de principer, vanor och mönster har byggts upp under eran då desktopdatorerna med dess metaforer varit dominerande (detta gäller även it-branschen i stort). Nu är det helt nya typer av enheter med nya interaktionsprinciper och användningsvanor vi ser framför oss och även om mycket har hänt är jag säker på att helt nya infallsvinklar och metoder kommer dyka upp den närmaste tiden.

Förvirrande interaktion eller förvirrande utförande?

En community som jag är medlem i har nyligen uppdaterat sitt användargränssnitt. Sajten har en historia av att vara programmerardriven och interaktionen är ofta minst sagt konstig men normalt sett kan man i alla fall begripa hur de tänkte, även när det blev fel. Den här gången hade de nog ovanligt bråttom, dock.

På sajten finns diskussionsforum. Det är raka trådar så svarar man på något längre upp inleder man sitt inlägg med numret på den post man svarar på. Inga konstigheter. Så när jag möttes av nedanstående tänkte jag – oj, här har de ändrat. Tidigare aktiverades meddelanderutan genom tryck på länk, men nu är den synlig hela tiden, sist i tråden –

bilden visar ett enkelt textinmatningsält
Enkelt textinmatningsfält, placerat efter senaste inlägget i tråden

Så kikade interaktionsdesignern i mej fram och krävde att jag skulle trycka på Reply, för att se vad som skulle hända. Döm om min förvåning när ytterligare ett textinmatningsfält blev synligt!

bilden visar inte mindre än två likadana inputfält ovanpå varandra
De två inmatningsfälten; det nya mellan senaste meddelandet i tråden och original-inmatningsfältet

Den rådige förstår att det nya fältet innebär att man svarar direkt på det meddelande vars Reply-länk man tryckte på. Lite förvirrande bara med TVÅ inmatningsfält ovanpå varandra 😉

Men nå, det är inte slut här. För trycker man nyfiket på More händer detta –

Visar flera alternativa funktioner
När man väljer More expanderas nya val ut. Vart hör dom?

Valen ser ut att höra ihop med textinmatningsfältet men av sammanhanget kan man dra slutsatsen att de hör till inlägget.

För mej visar dethär hur otroligt viktigt det är att den visuella designen samspelar med interaktionsdesignen. För i grund och botten är det inte fel på själva interaktionen, även om den är tvivelaktigt placerad. Nej, det är bristen på gruppering som är problemet – hjärnan får inte tillräcklig hjälp att sortera informationen. Här kunde den grafiska formen kunnat komma till undsättning. Men det vet ju alla – form är något oväsentligt, nåt man kan lägga till efteråt. Inte.

Det är min erfarenhet att i många situationer räcker inte interarktionsdesignen hela vägen fram – den är logisk, den är i linje med hur man utför en viss handling i liknande system, den är på sitt sätt optimal för situationen… men först när man lägger på formen blir det tydligt för användaren vad man förväntas göra och hur.

Med tanke på det är det extra märkligt när beställare säger ”här är formen, gör nu interaktionsdesignen” eller tvärt om. Eller när man, som i exemplet ovan, bortser helt från formgivningen och låter ”dethär ser modernt ut” styra. Förhoppningsvis är det något vi kommer se allt mindre av framöver.

Överraskningar är överskattade

När man designar en webbplats och frestas att imponera på användarna med nya, innovativa designlösningar, så måste man påminna sig om att de faktiskt spenderar sin allra mesta tid någon annan stans på internet. Ju mer användaren känner igen designlösningarna på sidan, desto enklare blir det för dem att interagera med den och desto snabbare kommer de hitta vad de söker.

Om man inte följer de etablerade designmönstren så kommer användarna i många fall få gissa sig fram till hur de ska interagera med sidan. Och vi människor ser ju ofta det vi vill se. Låt oss titta på ett exempel. Alla de här tre lösningarna försöker göra samma sak, dvs informera användaren att det finns hjälpinformation om hur de ska fylla i fältet. En av dem fungerar bättre, för att den på ett välkänt sätt illustrerar vad kunden kan förvänta sig.








Vad betyder det att en av rubrikerna är i fet stil? Är den obligatorisk att fylla i kanske?








Hm, kan det här vara några slags länk som leder mig bort från formuläret jag fyller i?







Ok, här ser jag att det finns mer information som kan visas. Jag provar att föra muspekaren över eller klicka på ikonen.

Konsekvent och välkänd design innebär att användaren inte behöver lära sig nya knep för att hantera varje ny webbsida och förkortar inlärningstiden för nya funktioner och verktyg. Det kan vara värt några extra klick ibland, bara användaren känner sig trygg och på rätt spår. Och förutom att synka sin design med gällande ”best practise”  så är det också viktigt att hålla en konsekvent design inom en applikation/webbplats etc. Förutom att ge kunden en familjär och pålitlig upplevelse så förenklar det själva design- och utvecklingsprocessen att utgå från ett avgränsat antal typsidor, designmönster och komponenter.

Men det kan vara svårare än det låter att få till en enhetlig slutprodukt. I projektet jag sitter i nu är vi ett stort gäng interaktionsdesigners som jobbar med att synkronisera våra designade gränssnitt för att skapa en enhetlig användarupplevelse. Några erfarenheter från detta projekt är, föga förvånande, att man måste arbeta iterativt för att det ska bli bra. Att tidigt producera ett styrande guidelinesdokument, innan man tagit reda på behoven och förutsättningarna för alla olika scenarios som ska kunna utföras på webbplatsen, är vanskligt. Ju längre vi kommer i processen, desto fler behov och nya smarta lösningar dyker upp. Då vill man ju kunna uppdatera guidelinesdokumentet och samtidigt fräscha till de redan klara gränssnitten för konsekvensens skull, och helst också utan att det kostar alldeles för mycket i extra utvecklingskostnad. Det vi ständigt återkommer till är vikten av att tidigt prioritera och vikta de olika funktionerna som ska utformas, så att nyckelfunktionerna får allra mest tid och uppmärksamhet. Ett exempel för en webbutik skulle kunna vara att kassahanteringen, insamling av kunduppgifter och betalning måste fungera klockrent, medan FAQ-sidan inte nödvändigtvis behöver vara ett mästerverk.

Att iterera gränssnittsdesignen av dessa huvudfunktionaliteter i olika faser under projektets gång hjälper till att sätta rätt fokus på vilka designmönster som ska användas av övriga funktioner. Sedan gäller förstås det gamla vanliga: testa, testa testa.

/Mia

Recension: Rocket Surgery Made Easy, av Steve Krug

Med Don’t Make Me Think! gjorde Steve Krug världskänd i användbarhetskretsar så jag bestämde mej för att läsa Rocket Surgery Made Easy, en guide till gör det själv-användbarhetstestning, även om jag inte tillhör den primära målgruppen. Om inte annat, tänkte jag, så bör jag läsa den innan jag rekommenderar den till andra.

Boken är uppdelad i två huvudsakliga delar – när, var och hur man genomför själva testerna, och hur man går tillväga för att åtgärda de problem som testerna påvisade. Metoden han presenterar bygger på insikten att det är svårt att få till resurser för användbarhetsarbete. Hans medicin är att ha korta testsessioner med få deltagare och med samtliga intressenter delaktiga som observatörer, i ett annat rum. Tesen är att alla som fått se hur vanliga användare använda webbplatsen (han skriver från ett webbplatsperspektiv) inser att något måste göras och att användbarhetstestning är ett omistligt verktyg; det är något jag tror de flesta som jobbat på det viset kan skriva under på.

Eftersom boken är riktad till de som inte normalt jobbar med användbarhetsarbete är Krug noga med att poängtera att testerna han beskriver är kvalitativa och endast syftar till att identifiera och prioritera de användningsproblem som är mycket allvarliga och som utvecklingsteamet kommer kunna åtgärda under den närmsta månaden (innan det är dags för nästa testgenomgång).

Trots att jag inte håller med honom i alla detaljer och trots att vissa råd och insikter inte har giltighet i ett svenskt sammanhang rekommenderar jag boken. Krug skriver enkelt och tillgängligt, med enkla praktiska tips, ner på checkliste- och talmanusnivå.

Att jag rekommenderar boken beror också på en annan sak, nämligen den att jag delar hans åsikt att om alla dessa webbar (och IT-system, och appar, och…) verkligen ska bli lättare att använda räcker inte all världens professionella användbarhets- och UX-specialister till. Medicinen, enligt Krug, är att genom en enkel utbildningsinsats göra det möjligt för fler att genomföra enklare användningstester och att därigenom också höja den allmänna medvetenheten om vikten av att ha användarfokus.
En strategi så god som någon.

Tekniken som formar oss i framtiden?

…eller – inspirations och fördjupningsläsning för interaktionsdesigners och användbarhetsarkitekter.

Nyligen ställdes en fråga på Quora om förslag på en kort science fictionbok till en läsecirkel för UX designers. Flera förslag kom in och jag började fundera över vilka böcker som borde vara med på en ”UX-designers läser SF” topp 10-lista.

Nedan följer några böcker som är väl värda att läsa, både för hur de speglar vårt förhållande till tekniken och hur det påverkar våra sociala mönster och för att de är välskrivna och eller välberättade. Självklart kan jag bara rekommendera böcker jag personligen läst – listan kan göras mycket mycket längre – och jag kunde inte hålla mej till 10…

River of Gods, av Ian McDonald
(även Brasyl, men personligen tycker jag att River of Gods är en bättre bok)

Halting State, av Charles Stross

Natural History, av Justina Robson

Arabesk-sviten, av Jon Courtenay Grimwood
Egentligen tre böcker – Pashazade, Effendi och Felaheen.

Anathem, av Neal Stephenson
Interface, skrevs under pseudonymen Steven Bury

Skinner, av Neal Asher

Century Rain, av Alastair Reynolds

Cyteen, av C.J. Cherryh
(inte särskilt lättläst bok, om man jämför med en del av hennes andra, men tänkvärd)

Några böcker som är klassiker inom området men som det var så länge sen jag läste att jag har svårt att avgöra hur de håller idag –

Neuromancer, Count Zero och Monalisa Overdrive, av William Gibson.
Snow Crash, av Neal Stephenson.

Kommentarer?

Böcker som utspelar sej i vår samtid är givetvis egentligen också intressanta i sammanhanget men frågan är i vilken utsträckning mainstreamromaner ger utrymme för spekulation och fruktsamma funderingar ämnet? Har någon ett eller flera förslag så mottages de tacksamt.

Som man ropar får man svar

Råttan i pizzan. Tror du att det inte finns såna myter inom användbarhetsområdet? Jag är ledsen att göra dej besviken.

Eller, nej, så ledsen är jag inte, förresten.

Min favorithatmyt är ”på internet läser man som ett F”, vilket vi ju alla vet betyder att en normal heatmap visar att en webbplats besökare riktar ögonen mot vänsterkolumnen, för att sedan göra uthopp.

Många använder den ”kunskapen” som argument för vertikalt orienterad vänsterställd navigering. Att en heatmap gjord på en sajt som saknar vänsternavigering inte uppvisar samma disposition inte tar formen av ett F är en helt annan sak, uppenbarligen.

Jag är i grunden kritisk till att metoder som lämpar sig för att verifiera en specifik design används för att motivera generella modeller för interaktion.

Heatmaps kan berätta om användarna ser det du vill att de ska se, på en specifik sida, i en specifik applikation. Att den visar hur användare föredrar att ‘titta på’ – processa – skärmbilder rent generellt är om inte en my så i alla fall tveksamt.

Metoder och verktyg ska användas för det de är bra på. Det gäller även för metoder man gillar 😉