Tillgängligt. För dej, eller för mej, eller kanske för båda två.

Tillgänglighet, i betydelsen tillgängligt för alla människor, är allt mer i ropet. Det är inte en dag för tidigt, inte minst från en demokratisynpunkt, och känns på det stora hela som ett steg bort från stenåldern… eller i alla fall medeltiden… när det gäller synen på alla människors lika rätt och värde.

Utmaningen i att få till detta visar sig dock omedelbart.

För vem ska det vara tillgängligt? Hur? Och – det vanligaste problemet av alla: att tro att om det är möjligt att använda för exempelvis de som hanterar dator med röststyrning så är det en tipp-topp lösning även för alla andra, oavsett individuella förutsättningar.

”Följer vi tillgänglighetsreglerna kommer även den allmänna användbarheten bli god” är något jag hör varje vecka, numera. Och det kan ju stämma, i vissa specifika fall – tydlig typografi, logiska sekvenser i tab-ordning, tydlighet i vad som är vad… det gynnar oss alla.

Samtidigt – varför gör vi alla användningstester? Är det för att alla människor är absolut lika? Eller är det för att vi faktiskt är olika, att användningssituationer, drivkrafter, förväntningar och förutsättningar skiljer sig och ställer olika krav på de hjälpmedel och verktyg vi behöver?

Faktum är att ska en lösning vara ändamålsenligt lättanvänd för samtliga människor som förväntas använda den kan man behöva flera olika lösningar. Lägga till filer med dra och släpp är, för ganska många, en mycket bra lösning. Mycket bättre än att i 5+ steg välja att lägga till fil, leta reda på filen, välja filen, för att slutligen ladda upp den, vilket ju är den lösning som ofta används för att möta behovet av att slippa ta tag i något man inte kan se eller klarar av att träffa för att sedan dra och släppa det på relevant plats.

Alla användbarhetsstudier visar entydigt att upplevd komplexitet och svårighet påverkar resultatet, i.e. svårt att göra -> tar lång tid att genomföra -> plågsamt för användaren/människorna + dålig/bristande kvalitet i informationen som lämnas alternativt att folk inte orkar leta efter det de behöver utan ringer istället (eller struntar i det).

Så om en lösning som är bra för en stor användargrupp är riktigt dålig för en annan – vem ska man prioritera? Vilka är mer värda?

Jag är inte för att man ska bygga och underhålla 100 olika sätt att göra något på. Men jag menar att man inte schablonmässigt kan säga att A alltid leder till B.

Att i en standardiserad informationswebb se till så att interaktionen är organiserad för maximal tillgänglighet är en sak. Om vi däremot pratar om webbaserade tjänster av olika slag – då är det inte säkert att svaret är lika tydligt och enkelt. Och då måste man börja fråga sig – tillgängligt, för vem, och på vems villkor?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s