Internet of things, eller – Storebror ser allt

När tekniska genombrott kommer är det alltid många som blir entusiastiska. Somliga blir naturligtvis mer entusiastiska än andra och när det gäller Internet of Things är särskilt alla som vill vara först med det senaste inom teknik i upplösningstillstånd. Tänk allt fantastiskt man kan göra nu när alla våra saker kan förmedla information till varandra!

Med en smart tröja från Ralph Lauren kan man redan hålla koll på hjärtrytmen på idrottare, med smarta plåsterlappar behöver man kanske snart inte längre ställa väckarklockan på ringning när man ska ta mediciner var 6:e timme. Och eftersom det är enkelt att klistra fast GPS-spårare på alla grejjer kommer man ju snart kunna hitta allt stödgods, oavsett hur liten prylen är. Automatisk in- och utförselkontroll i länder, butiker, på kontor. Bra, eller hur?

Få automatiska rekommendationer på restauranger just där du är, med pilar som visar hur du ska gå för att komma dit.

Plocka ihop dina varor i butiken, passera genom en båge, okeja prompten på telefonen och allt är betalat och klart. Vissa butiker kanske du har på autobetala, precis som du har med räkningar nu, så är det ännu smidigare.

Spåra svinnet på arbetsplatserna. Kontrollera att städarna gör sitt jobb. Kontroll på exakt var du är, hur du mår, vad du har på dej och vart du är på väg. Någon annans kontroll. Inte din. Vem har makten över kontrollen och all din information?

Vem skapar utrymmet vi behöver för att få vara i fred, som barn, som vuxna, för att ge hjärnan tid att växa?

Var går gränsen, och vem har makten över gränsen? Är det OK om man i Sverige ger tillstånd att märka dementa i gruppboende så att de inte ska förvirra sig ut och frysa ihjäl men inte när kinesiska myndigheter märker dissidenter, så att de inte ska kunna hålla sej undan?

Man chippar ju redan djur så hur illa kan det vara?

Jag vill understryka att jag följer utvecklingen och dessutom förmodligen snart kan vara igång med projekt som bygger på M2M, eller machine-to-machine, som teknikerna säger. Det finns många intressanta tillämpningar.

Teknik i sej är varesej ond eller god. Men ibland kan det vara värt att fundera över vilket samhälle man vill medverka till. Och att ens egna handlingar kanske faktiskt inte är privata, utan i ett längre perspektiv kommer påverka hela vårt samhälle.

Aningslösheten jag hör, och alla som hoppar upp och ner och ropar ”titta på mej titta på mej jag jobbar med coola grejjer minsann” får mej dock att tänka på Robert Oppenheimer. Ni vet, atombombens fader som sedermera blev av med sina politiska privilegier under McCarthy-eran, när han propagerade emot kärnvapen och kapprustning.

Kommer du få anledning att ångra dej, när du ligger där på din dödsbädd? Eller kommer du kunna se dej själv i spegeln, hela vägen?

Självrannsakan ligger inte direkt i tiden men kan inte desto mindre vara på sin plats.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s