Drömmen om det stereotypa är redo att dö

Människan har alltid letat efter förklaringar, efter det enda rätta svaret, efter meningen med vår existens (individens eller mänsklighetens, det är bara att välja). Effekten är en lång rad förklaringsmodeller – trosuppfattningar & -ismer – som respektive grupp med en dåres envishet försökt banka in i skallen på sin omvärld, ofta med våldsamma metoder. Med det i åtanke är det inte märkligt att de mest uppenbara självklarheter fortsätter att vara obskyra artefakter, så ock i användbarhetens värld.

Några av de mest seglivade myterna handlar om HUR människor använder webben, och HUR man därmed ska stödja och möjliggöra detta användande. Det borde vara för alla och en var uppenbart att webben i allt mindre omfattning är ”webb” och i allt högre grad är ett verktyg. Där webben var webb för webbens skull är verktyget ett av flera sätt att nå vissa mål – utföra vissa handlingar, finna stöd för vissa behov.

I en sådan situation kan man i allt mindre grad luta sig mot standardlösningar och måste i allt högre grad specificera vilka man ska stödja; hur ser användningssituationen ut, vilka är användarna, vilka är deras mål, i vilka lägen är de påverkbara, etc. Den naturliga slutsatsen är att användarresearch blir ett allt viktigare instrument när man vill optimera nyttan i sin satsning, oavsett om målgruppen är extern/extern webb eller intern/intranät.

Tyvärr är användbarhetsexperteriet ofta hårt inriktat enbart på interaktionsdesign och på testning av interaktionsdesign – något som man i IT-branschen anser är onödigt eftersom ”en bra programmerare ska kunna fixa detdär”. Detta har skapat grogrund för en rad mer eller mindre speciella konstruktioner och metoder vars syfte är att legitimera ”användbarhet” i de breda, betalande, lagren. Kartläggningen, sådan den nu har varit, har istället ofta hanterats av verksamhets- & affärskonsulter med dålig förståelse för användningssituationerna.

Glappet mellan optimal och realiserad lösning blir därför större än nödvändigt, och det accentueras av att såväl beställare som utförare /på ansvarig nivå/ saknar förståelse för användarperspektivet. När nu allt fler ”webbar” blir integrerade tjänster under ständig utveckling blir det förhoppningsvis tydligt att detta glapp inte finns där som en obehaglig ofrånkomlighet utan på grund av grundläggande otillräcklighet.

Förhoppningsvis betyder det också att vi ser ett närmande mellan verksamhetsutvecklare och användbarhetsexperter, och att vi får se betydligt mycket mer av användarorienterade kartläggningar som grund för utveckling och förändring av tjänster distribuerade via internet och webbläsare. Och förhoppningsvis fler tjänster som faktiskt gör det de ska, på ett sätt som passar användarna.

Andra som skrivit om fenomenet är Per-Åke Olsson/Webbomedia & Joost Willemsen/UX Matters. Läs och fundera…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s