Empatisk design?

Deltar du i något diskussionsforum? Jag gör det. Eller – egentligen har jag nog registrerat mig på ganska många genom åren, men det är bara ett fåtal jag är aktiv på.
Varför är det så? Vilka forum lyckas, och vilka misslyckas?
En nyckel kan finnas i Dirk Knemeyers diskussion om Applied Empathy i en artikelserie på UX Matters. Han skissar på ett alternativt metodramverk vars syfte är att bättre än nu fånga och möta brukarnas behov. Knemeyer identifierar att nuvarande metoder huvudsakligen utgår från produkten eller systemet. Istället föreslår han ett ramverk som utgår från oss människor och vårt behov av att att känna delaktighet, engagemang och välbefinnande.
Jag har tagit några av hans värdeord och försökt se hur hans teorier passar med mina egna erfarenheter. När jag själv ser på de ”diskussionsfora” jag deltagit mer aktivt i kan jag på rak arm bara komma på följande –

Dels ett tidigt intranät vi hade på det WM-dataföretag där jag jobbade i mitten/slutet av 90-talet. Det var vad man idag skulle kalla en företagsblogg, och den användes till högt och lågt. Den svarade mot ett behov av att engagera sig i verksamheten, men talade också till känslomässiga och analytiska sidor som tillhörighet, möjlighet till bekräftelse, behov av att få utmaningar, få uppmärksamhet…
Intranätet var framgångsrik därför att det svarade mot grundläggande behov.

Dels ett diskussionsforum som hörde till Björns Bostadsbytare, där det diskuterades bostadspolitik och bytesrelaterade frågor samt ett resmålsrelaterat forum. De svarade mot ett behov av engagemang, att få känna tillhörighet, och att få uttrycka sig kring frågor som akut berörde ens situation.
Jag har inte varit inne där på över 18 respektive 12 månader, och det beror på att situationerna inte längre är aktuella för mig och därför kan kan forumen inte svara mot några behov jag har.

Just nu är jag aktiv på LibraryThings forum. Utgångspunkter är normalt gemensamma intressen vad gäller litteratur, och det pågår en hel del diskussioner om böcker som text men även om annat som exempelvis censur, bokförvaring, etc. Det finns hundratals grupper att välja mellan, och jag väljer ju de som passar mej bäst. Och jag har valt grupper som dels svarar mot mitt behov att få uttrycka mig i en grupp där jag kan känna mej hemma och som intresserar sig för ungefär samma saker som jag. De svarar mot analytiska och känslomässiga behov som tillhörighet, bekräftelse, utveckling, glädje, att få uttrycka sig… Jag tycker också att min produktivitet ökar, eftersom jag som kunskapsarbetare ökar min kunskapsmängd.

Men jag tror det finns ytterligare några kriterier som måste uppfyllas – man måste vara tillräckligt många! I bästa fall är 10% av de registrerade medlemmarna aktiva, och ibland hinner inte de aktiva heller vara så aktiva – aktiviteten går ned i samband med helgdagar och arbetstoppar.
Hur många aktiva behövs då? Om några är väldigt aktiva och drivande kan det kanske räcka med några 100. På det forum som jag upplever som min hemvist är vi cirka 170 användare varav kanske 15 är väldigt aktiva och ytterligare 15-20 är mindre aktiva men skriver regelbundet. Då drivs det av några riktiga eldsjälar, annars skulle det inte fungera.

Men själv tycker jag att teorin verkar stämma. Det ska bli oerhört intressant att se om han lyckas knyta ihop säcken i den utlovade tredje och sista delen i artikelserien. Jag väntar med spänning!

Andra bloggar om: , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s