Varför ska jag lära mej ännu ett hopplöst system?

Jag har skrivit om det förut men i dessa dagar av expansiv framåtanda och allmänna yra kring sociala medier kan man fråga sej hur vi som är verksamma inom user experienceområdet hanterar dethär med äldre användare.

Tidigare var lågkonjunktur något som hände då och då, med ganska långa mellanrum. Men liksom med allt annat går det bara fortare och fortare, och i varje låkonjuktur får folk sparken. De som får gå är oftast de yngsta, eftersom de har varit kortast tid på jobbet. Resultatet är att man i många traditionella företag har en ålderstruktur där majoriteten av medarbetarna ser pensionen i vitögat.

Vad innebär det för hur man är villig att ta emot nya systemstöd?

Vi har i Sverige alltid varit ganska långt fram när det gäller att införa olika typer av IT-stöd för verksamheten. Majoriteten av dem har varit krångliga och svåranvända, krävt utbildningar och manualer, och huvudsakligen hjälpt någon central funktion i dess existens – nyttan för den faktiska användaren har ofta varit noll. Lägg till det att vi i Sverige har en tradition av att inte bry oss så mycket om vad koncernledningar säger – så länge jag kan göra mitt jobb på ett sätt som funkar för mej så gör vi det, oavsett vad dedär däruppe tycker – och summan av kardemumman blir att alternativa sätt att hantera verkligheten existerar, i en vildväxt djungel av papper och egna småhack.

Så när nu nästa generations verksamhetsstöd ligger i startgroparna kunde dessa äldre medarbetare inte bry sej mindre. De ska snart gå i pension så varför ska de lägga tid och energi på att lära sej ett till system som ändå kommer floppa? Och som dessutom bara kommer hjälpa ledningen se vad jag gör. Vilket jag inte vill.

Ganska många väljer att bortse från dessa användare. De är ändå på väg ut från arbetsmarknaden, nu är det dags att förebreda vägen för nya kreativa generationer. Samtidigt kommer de digitala invandrarna och deras förfäder att finnas kvar på företagen i åtminstone 20 år till – 20 år av motstånd. Att göra sej av med dessa personer är för många inte ett alternativ. Inte på grund av arbetsmarknadslagstiftningen utan mest på grund av att de sitter på oväderlig kompetens, inom sina specialområden.

Vi som jobbar med User Experience kan göra otroligt bra och välresearchade applikationer, enkla att använda och med nytta även för slutanvändarna. Och? Om användarna inte ens slår på datorerna, utan fortsätter hantera sitt arbetsliv på papper?

Det är inte ett skämt, det finns många arbetsplatser där man kan göra på det sättet, mycket eftersom kärnverksamheten är att producera allt detdär vi behöver, trots våra allt mer virtuella liv – sängar, kylskåp, ost, vägar, hus…

En utmaning, om något.

Jag älskar utmaningar!!!

Vi testar Snap Shots…

Ha tålamod, just nu testar jag om Snap Shots kan vara något för oss

Jag är inte övertygad, men vill ge det en chans… Feedback är välkommen!!!

Samarbetskulturen skrämmer företagens makthavare?

Läsvärd artikel i LinuxWorld. Värt att tänka på att det inte är en revolution som pågår; det handlar snarare om ett långsamt paradigmskifte vars genomslag gradvis krupit på oss.
Alla vi som har arbetat länge med webbbaserade lösningar vet ju att webbprojekten synliggör många dolda strukturer och processer som projekten i sig inte kan lösa men vars brist på lösning kommer ivägen för projektens chans att lyckas nå sina mål…

Allt fler märker sin väg genom cyberrymden

En aktuell undersökning konstaterar att 28% av alla uppkopplade amerikaner taggar, eller märker, innehåll de stöter på – böcker, filmer, webbsidor…
Jag har inte kunnat hitta någon liknande undersökning avseende svenska förhållanden, men jag misstänker att sifforna här är liknande eller på väg åt det hållet.
(Känner du till någon, berätta gärna för mej!)

Undersökningen bekräftar att egna märksystem fungerar lika bra eller bättre än de klassiska centralt organiserade systemen med nyckelord /taxonomier/ som framför allt använts företagsinternt i olika typer av applikationer som lagrar data, exempelvis dokumenthanteringssystem.

Snart borde det finnas tillräckligt med kunskap om hur detta fungerar för att det ska bli dags för även de stora företagsbjässarna att fundera över hur man söker och hittar intern information!

Andra bloggar om: dokumenthantering, taxonomi, folksonomi, taggning, informationsdelning

Stockholms Stadsbiblioteks webbplats – mer användbar?

I dagarna släpptes testversionen av Stockholms Stadsbiblioteks nya webbplats. Den ska vara mer lättanvänd sägs det, och man ahr försökt tänka ”Webb 2.0″ när den har tagits fram (eller ”Bibliotek 2.0”). Det betyder bland annat att man nu ger användarna möjlighet att recensera och märka upp – tagga – verken som finns till utlåning.
Tanken är väl att det ska tillföra användarnytta, och det kanske det gör också. Men, i ärlighetens namn – det var lättare att hitta i den gamla träfflistan. Nu får man visserligen mer information om de enskilda verken man fått träff på (den nya liknar mer hur man får träff hos en bokhandel, exempelvis Bokus) men när sökningen ger tiotals sidor med resultat så fungerar det dåligt – då hade man varit mer behjälpt av en traditionell lista med rader…

Än så länge är det en betaversion, så förhoppningsvis slipar de på detaljerna ett tag till så att användbarheten ökar. Men att våga stödja användarmedverkan är ett modigt steg, om än i tiden, och jag hoppas faktiskt att de lyckas.