Sök – symptom eller beteende?

Sanningar har begränsad hållbarhet. Att folk använder sökfunktionen istället för att bläddra tyder på att webbplatsen brister i användbarhet är en sån.

Redan för fem år sedan gick det att se tendensen – folk sökte snarare än bläddrade. Då var det 50/50 och delvis beroende på situation. Nu? Många är så vana vid att alltid använda sökmotorer some Google eller Bing att de spontant använder sökfunktionen, oavsett var de är och oberoende på syfte och mål. Jag ska inte påstå att det är otvetydigt, men i de användarstudier jag gjort är det ett tydligt återkommande beteende – ibland läser de inte ens på sidan, de söker på en gång.

Det bekräftas också av de analyser av sökloggar som jag har gjort – inte sällan finns sökbegreppet synligt på startsidan; användaren har bara inte brytt sej om att läsa/titta närmare på sidan.

Är denna trend ett tecken på att majoriteten av alla webbplatser fungerar dåligt för användarna? Förmodligen inte. Min personliga åsikt är att vi ser ett ändrat beteende snarare än ett symptom på att något är sjukt.

Hur vi ser som professionella experter ser det är avgörande för hur vi möter det – mer kortsortering eller mer fokus på sök?!

Så, Wolfram Alpha – vad ger du oss som ingen annan ger?

Under en längre tid har det gått rykten i etern om den nya sökmotorn Wolfram|Alpha. Nu är den slutligen uppe på riktigt. Hur blev det, då?

Tja, intrycket är blandat. Den grafiska designen är OK, och att avsluta sökfältet med ett likamed-tecken är kaxigt.
Men numera förväntar jag mej att professionellt utförda tjänster ska vara kodade på ett sådant sätt att olika typer av tillgänglighetsfel inte uppstår, och en söktjänst som inte fungerar utan Javaskript känns lite… kass. Så det blir det minus för.

Sökningen, då?

Hm. Först måste man förstå att detta är inte en sökfunktion. Wolfram Alpha är ett försök att vara ett uppslagsverk inom några avgränsade områden, och sökfältet används bara som ett sätt att hitta bland allt data.

Stephen Wolfram, som ligger bakom uppslagsverket, är matematiker och här har han försökt applicera en teori om data som kopplas till data blir information. Såhär säger de själva -

We aim to collect and curate all objective data; implement every known model, method, and algorithm; and make it possible to compute whatever can be computed about anything.

För mej är detta grundproblemet. Jag tror helt enkelt inte på att all data kan sorteras till information med hjälp av supersmarta algoritmer. Eller – information kan det ju bli, av ett begränsat slag, men kunskap uppstår genom en process av erfarenheter och i dialog med andra. Därför är kunskap individuell och kollektiv på en och samma gång, och det är att de intuitiva och totalt ologiska kopplingarna en människa kan göra som leder till nya insikter – det klarar inte datorn åt en. Oberoende hur smart utvecklaren är.

Nu är det väl ingen som tror att Wolfram Alpha ska göra det åt en, heller. I citatet ovan säger de också ”compute’, det vill säga ”beräkna’, och ”data’. Hade de inte haft ”knowledge engine” som tagline hade jag förmodligen varit hur nöjd som helst

Men för den som vill göra matematiska beräkningar är det ett toppverktyg.

(Marcus Brisenfeldt på InUse har för övrigt också skrivit om WA)

Många fel blir inte ett rätt

För ganska länge sedan omdesignade Delicious sin bokmärkningstjänst. Förmodligen kände de att de inte såg tillräckligt proffsiga ut, vad vet jag. Många förändringar infördes, många av dem, direkt ickeintuitiva… men det ser ju snyggt ut, förstås.

En av sakerna de ändrade var sin sökfunktion. Du vet, dendär som sitter uppe till höger och där man kan bestämma i vilken mängd man vill söka. Tyvärr har jag ingen bild på den gamla, men sen ett år eller så tillbaka ser det ut såhär -

Vad som inte framgår av bilden är att menyn här aktiveras av att man klickar på pil-knappen längst till höger. Gör man inte det, utan går direkt till Search söker man enbart i de bokmärken som visas på den fysiska sida man befinner sig på. Och jag vet inte hur många gånger jag blivit förvånad över att en sökning jag VET borde ge resultat inte gör det… bara för att minnas att javisst 17… och så får jag börja om.

Jag har upprepade gånger tänkt att dethär måste ju vara ovanligt dumt gjort. Av de som designat tjänsten, vill säga.

Så nyligen gjorde LibraryThing om den sökfunktion som gör att man kan söka i en medlems katalog/bibliotek. Ändringen annonserades på bloggen, och vi användare inbjöds i vanlig ordning att kommentera. Döm om min förvåning när Delicious-gränssnittet dök up igen -

Återigen förväntas jag 1. skriva min fråga, 2. hoppa över sök-knappen för att göra förfiningen, samt 3. hoppa tillbaka ett steg för att aktivera sökningen.

(I grundutförandet ser denna dialog ut som de övriga, med bara en nedåtpil bredvid/i sök-knappen.)

När jag påpekar detta får jag som svar ”att såhär fungerar det på alla webbplatser, utom möjligen på vissa specialistsökfunktioner i den akademiska världen”.

(För den nyfikna är här en länk till diskussionen… jag har slutat bry mej, maken till nedlåtande attityd får man leta efter.)

Ursäkta???

Att flera gjort samma oreflekterade misstag betyder inte att det plötsligt blir rätt. Femhundrabiljonersbiljoner hästflugor KAN ha fel – koskit är INTE gott.

Efter det har jag sett att även Flickr använder den ickeintuitiva sökdesignen -

…men det hade jag inte upptäckt, eftersom jag aldrig behövt använda deras sökfunktion. Så nåt rätt har väl de gjort

Jag hoppas att detta sätt att utforma sökdialoger inte kommer utvecklas till att bli en ny standard.

Likheterna mellan H&M på nätet och Kuba

Hur hittar vi människor saker?

På ett väldigt grundläggande plan handlar det förstås om att skapa struktur och sammanhang i det fysiska rummet.  Och om att undvika mental överbelastning, oftast genom att lära sej vilka saker man kan sortera bort som irrelevanta.

Det är inte förrän vi inte hittar som vi inser att somliga är bättre än andra på att hjälpa oss hitta rätt. Hur många användbarhetsexperter delar min fascination över intelligenta lösningar utanför datorernas värld? Stora idrottarenor, flygplatser, järnvägsstationer… skyltar, kartor, arkitektur, stadsplanering.

Och när man inte hittar måste man söka. 

När måste man börja söka? När man inte begriper åt vilket håll man ska gå. 

Hur begriper man åt vilket håll man ska gå? Vilka tecken går vi efter? Var är det logiskt att sätta upp skyltar? ”Här köper du bussbiljetter”. ”Gå hitåt för att komma till shoppingkvarteren.” ”Bagageutlämning nerför den trappan.”

När begriper vi av oss själva att vi är på väg åt rätt håll?

Gå till H&M på nätet. Hur många tror du går dit med syfte att handla kläder? Under de senaste veckorna har jag upprepade gånger fått höra folk berätta hur de kommit till dendär startsidan för att sedan bestämma sej för att de struntar i att handla där – det blev för jobbigt.

När jag bilade på Kuba för en massa år sedan möttes jag av en kultur där vägskyltar var obefintliga, utanför Havanna. Och det var ju självklart så att de som bodde där hittade, så de behövde ju inga skyltar (kanske ville man göra det svårt för invaderande styrkor också, men nuförtiden finns ju GPS, så…). Vi lärde oss snabbt att bästa sättet att hitta rätt var att plocka upp liftare.

Likheterna med många webbplatser är slående, bortsett från att dedär lokalborna är osynliga och inte går att fråga.

Nu hoppas många att man kan lösa detdär problemet med en sproilans sökmotor. Oh, wow! Äntligen får de introverta kommunikations- och IT-avdelningarna (och ekonomi, och…) strukturera sin data hur som helst, användaren kan ju SÖKA!!!

Återstår problemet med att klargöra för användaren vad man kan förvänta sig för träffresultat; vad webbplatsen eller tjänsten ska vara bra för…

Tyvärr. Jag tror inte SÖK är svaret på frågan. 
Det är HITTA som är nyckelordet!

P.S.
H&M själva verkar tro att det sitter i själva webbshoppen, och det är klart, den funkar ju riktigt riktigt dåligt… /se exvis http://www.inuseful.se/2009/03/filmen-från-användningstestet-av-hms-webbplats.html/ Men vad händer om man inte ens hittar in i affären? Det är också ett användbarhetsproblem, men ett som kanske inte är riktigt lika lättfångat.
D.S.

Inget system kan allt

Vi går i väntans och förändringens tider; det känns som om hälften av de svenska företagen står i begrepp att byta plattform för sina webblösningar.

Majoriteten av dem väljer ett standardsystem, och jag vill betona både ordet ETT och ordet STANDARDsystem.

Klagomålen på standardsystemen är många. De är visserligen billiga på pappret, men när de sedan ska användas upptäcker många att flera av de saker som de ska göra är oväntat krångliga – plötsligt måste man ”skapa” en sida innan man kan börja skriva in nyheten, och när man skrivit in den försöker man länka till ett dokument men hanmar i en serie fönster som man undrar vad man ska göra med.
Hur detta kommer sig berör jag i ett tidigare inlägg, men i korthet så kan man säga att få kunder har köpt på argument om användbarhet och relevans. Köparna av systemen sitter på ekonomiavdelningen eller i toppen på IT-enheten, eller så har vd badat bastu med nån chef hos leverantören.
Köpmönstret har inte direkt medverkat till att sätta användbarhet på dagordningen hos leverantörerna, och nu när frågorna är trendriktigt populära kommer det dröja innan något händer – de som fattar köpbesluten är fortfarande desamma, och dessutom har standardprodukter relativt långa utvecklingscykler. Så även om de vill designa om sina produkter så ser vi som konsumenter effekten först om några år.

Vad ska vi då göra istället? Många väljer att anpassa. Men gör man det försvinner ett av argumenten för standardsystemen – de enkla uppgraderingarna. Anpassningarna är dessutom ofta lika höga som kostnaderna för hanteringsproblemen som uppstår om man inte anpassar.

Min medicin är enkel, och borde vara självklar. Låt varje system göra det som det är bäst på. Kommunikation och nyhetsflöden i en WCM-lösning, låt nätverkande och projekthantering skötas av ett system som är bra på det, och låt dokumenthanteringen skötas av ett dokumenthanteringssystem.
Dokument- och nätverks/projektplatssystemen är de som är mest kostsamma att anpassa. Låt dem vara standard och låt det ofta enklare WCM-systemet vara ramverk.
Lägg på en bra sökmotor, tänk tjänsteorienterat så att alla systemen kan prata med varandra, och möjliggör för byggandet av folksonomier och byggandet av egna kunskapskluster.

Och sist men inte minst – våga ifrågasätta beslut som inte gynnar organisationen/affären, kräv korrelation med affärsmål vid val av produkt!

Misslyckade sökningar på intranäten

Gerry McGovern har skrivit en kort men bra drapa på CMS Wire om varför intranätens sökfunktioner är så dåliga.

Sammanfattningsvis menar han att informationen på intranäten inte finns där för att bli hittad. Istället fungerar intranätet som ett gammalt dokumentarkiv som ingen ändå är intresserad av, fyllt med gammalt skräp. Och som alla vet – skräp in ger skräp ut.

Visst finns det undantag i form av intranät med information som VILL bli hittad men som förblir dold på grund av dåligt utformade arkitektur, dålig sökmotor eller dåligt formgivet sökresultat. Men när jag tänker efter är de nog ganska få. För hur många företag bygger egentligen sin kultur på delning och överföring av kunskap? Färre än man kan ana!

Läs och begrunda…

Andra bloggar om: sök, intranät, användbarhet, informationsdelning

Ms Dewey

För er som inte träffat Ms Dewey:
www.msdewey.com

Upplevelse och Underhållning – Ja!
Tillgänglig – Nej
Design & branding – Ja
Tjatig brud – Jaa!

Men jag tycker allt att Ms Dewey är lite hottare än Mr Google (-;