I morgon måndag reser jag och min kollega Emil Scott till Lund för att besöka NordiCHI 2008. Vi hoppas på många nya impulser och möjlighet att rapportera godbitarna här på bloggen.
Så… såhär på tisdag förmiddag börjar man försöka sammanfatta konferensen såhär långt, och det visar sig att intrycken är svåra att sätta ord på.
Jag visste redan från början att CHI är en väldigt akademisk konferens; det var delvis därför jag tyckte den var intressant, eftersom det är lätt att tappa blicken för helheten när man sitter där i sina enskilda uppdrag och tänker & jobbar.
En som var inspirerande att lyssna på var Irene McAra-McWilliam, just nu professor på Glasgow School of Art. Hon använde en minnesmodell baserad på rosettfönster för att dissekera den kreativa processen. Egentligen kom hon inte med så mycket nytt, men hon hade ett för CHI ovanligt perspektiv (vilket i alla fall jag tyckte kändes upplyftande).
För det kanske är det som är problemet – ur ett internationellt perspektiv är ”användbarhet” fortfarande ett tekniskt/praktiskt problem, och på konferenser som denna är det uppenbart att det dessutom finns ett glapp mellan den akademiska världen och konsultvärlden.
Igår, när jag svarade på frågan om vad jag gör, och började prata om krav, analys och konceptdesign, och om balansen mellan användarnas verklighet och den verklighet som en tjänsts ägare lever i möttes jag med ”men det är ju inte användbarhet”.
Inte alltför ovanligt.
Konferensanläggningens centrala trapphus. Snyggt, men inte så funktionellt.Så varför ska man då åka på sånahär konferenser?
Självklart träffar man folk. Igår mötte vi några svenska tjejer som jobbar på Fujitsu (Mandator, tills för två veckor sedan; det hade jag ingen aning om!) och utbytte erfarenheter. Vi har också pratat med folk från fler universitet och företag än jag kan minnas, och det har ofta varit givande.
Att lyssna på presentationer av avhandlingar är också intressant, även om de som sagt ofta är på väldigt detaljerad eller teknisk nivå – somliga saker kanske kommer inkluderas i produkter om 5-6 år, annat är grundforskning som är svår att applicera i vardagliga situationer.
Paneldebatterna är också intressanta – senare idag ska jag på en som handlar om användbarhet i projekt som använder agila utvecklingsmetoder, och det ligger ju minst sagt i tiden.
Annars handlar det nog mycket om att få utrymme att ta ett steg tillbaka, andas, och få lite distans, och få tid att tänka sina tankar till slut.
Det, om något, är värt mycket i ett sammanhang där det vi säljer är vår specialistkompetens, vår expertis.
Dagen började med att försöka lösa problemet med internetaccessen… och i vanlig (?) ordning visade det sig röra sig om ett klassiskt fall av italiensk ”jamen du sa aldrig att…”, där det gäller att A ställa rätt fråga till rätt person, och B om att vara lagom arg och envis.
*suck*
Efter att vi registrerat vår närvaro på CHI satte vi oss på ”internetcafét”. Att jag sätter det inom citationstecken beror på att det rör sig om i en stor hall markerad liten yta, med ett fåtal bord och stolar, och ett ännu färre antal eluttag. Vi träffade där ett ental ickesvenska personer som visade sig prata svenska, bland annat en amerikan boende i Sverige (men arbetandes i Holland), samt en brasiliansk student som tog sin master i Umeå men som just nu hade sabbatsår och jobbade i Frankrike.
Snart ska vi in på första ”kursen”. Den behandlar användbarhetsfrågor i relation till standardsystem. Intressant, men det har varit svårt att få något grepp om nivån på föreläsningen. Förhoppningsvis kommer den vara givande, och om inte annat är den en temperaturmätare på var vi själva står.
Under eftermiddagen promenerade vi i området mellan våra hotell och konferenscentret. Brita lyckades hitta en fantastisk hotellträdgård i vilken vi tillbringade en tid med att läsa konferensprogrammet 
Pella Bergquist
Ylva Betinakis
Maria
Christer Rindebäck
