Gör det själv, i den digitala tidsåldern

Idag fick jag ett (en?) tweet från en bekant som liksom jag är fascinerad av kartor. I mitt fall handlar det i synnerhet om tunnelbanekartor av olika slag. Trots att utmaningen är rimligt simpel finns det en uppskö av olika designlösningar, världen över, och de är intressanta ur perspektiv som informationsdesign, typografi och grafisk design men inte minst användbarhet – nyttan med kartan kan endast uppnås om den är begriplig!

Nå, platsen min bekant pekade på var The World’s Best Alternative Subway Maps, från Treehugger. Via den hittade jag en alternativ karta över New Yorks tunnelbana – KickMap.

Det intressanta med den är kanske inte i första hand utförandet. Inte heller det att Metropolitan Transport Authority, som kör tunnelbanan ifråga, avvisat den alternativa designen – sådant händer hela tiden. Nej, det speciella är att Eddie Jabbour, som gjort kartan, gjort den till en iPhone-applikation med utökad funktionalitet såsom att man kan välja att se kartan i nattutförande, med de linjer som då går och med kopplingar till Google Maps, med mera. Det betyder att det inte spelar så stor roll vad MTA tycker – de som har en iPhone kan använda kartan ändå.

Samma sak gäller Res i STHLM, som på ett tydligt sätt utmanar SL med en enkel och lättanvänd reseplanerare.

Klarar trafikutövarna av att möta denna nya tid?

Design utan tanke är också design. Tyvärr.

I början av denhär veckan var jag i Norrköping. För att ta mej dit skulle jag boka en tågbiljett. Hur enkelt som helst, eller hur? Men nej.

Nu ska inte tro det är SJ jag ska klaga på. SJ:s biljettbokning är ett under av användbarhet jämfört med vad jag nu ska beskriva.

Logica är ett stort företag, och många så stora företag har särskilda avtal med reseförmedlare. Vi har avtal med Carlson Wagonlit. För att det ska bli så billigt som möjligt för företaget krävs att vi bokar alla våra resor via en särskild reseportal. Den är riktigt rikigt dålig. Tekniskt sett förmodligen felfri, men mer eller mindre omöjlig att begripa – dåliga instruktioner, ologiska flöden och fält som inte fungerar som man kan förvänta sej att de gör. Och så vidare.

Men det är inte ens det jag ska prata om här. Trots att det tog mej 40 minuter och ett samtal med vår reseansvariga här i Sverige för att kunna boka en tur och retur till Norrköping.

Nej, istället är det dethär – mitt enda alternativ vad gäller den faktiska biljetten är att hämta ut den i en biljettautomat.
Bokningsbekräftelsen kommer i ett långt mail, och innehåller ett bokningsnummer. I absolut sista sekunden bestämmer jag mej för att skriva ut den fil som bifogades mailet. Jag viker ihop pappret och lägger det i min väska.

Det är sommartidtabell på bussarna, så jag kommer till Centralen redan före 7, trots att tåget ska gå först 07:21. Jag går fram till en ledig automat, använder telefonen för att läsa mailet med bokningsnumret, slår in bokningsnumret…. FEL FEL FEL!!! Detta är inte ett giltigt bokningsnummer, tyvärr!!! OK, tänker jag, och öppnar den bifogade filen. Samma bokningsnummer där.

Så jag tar fram pappret. När jag tittar noga finns ett ANDRA bokningsnummer. DETTA är SJ:s nummer – anger det, och allt är frid och fröjd. För säkerhets skull kollar jag om jag hade kunnat se detta nummer via telefonen. Men nej. Det finns ingenstans i mailet, och den bifogade filen är en pdf och den går INTE att förstora, inte i min iPhone i alla fall. Vilket betyder att bokningsnumret är cirka 2 pixlar högt – dvs inte läsbart.

Designat, ja. Feldesignat? Också ja.

Presentation av statistik behöver inte vara trist!

Det är inte ofta jag får den där ”oh wow!”-känslan när jag ser nåt. Därför kändes det extra roligt att hitta Gapminder World!

Tur att jag ska på middag medkomppisar ikväll, annars hade jag nog gått vilse i olika sätt att göra data till information.

Självklart är tolkningarna inte alltid uppenbara, eller skärningarna relevanta, men spännande är det

Ett litet tillägg efter att kollega Sebastian pekade åt rätt håll -
sida om upphovsmannen Hans Rosling, hos TED.

Kartor i kubik och kvadrat!

Tillhör du dem som har längtat efter ett verktyg där du kan lägga kartor på varandra och se valda delar av dem samtidigt?

Då ska du testa Map Cruncher (Beta), från Microsoft. Inte online – det är en programvara, men det gör den inte mindre intressant för oss kart- och visualiseringsnördar!

Etikettmoln – själens spegel?

Många tjänster erbjuder idag möjligheten att tagga, eller etikettera, innehåll eller resurser. Ett av många sätt att sedan presentera den information som etiketterna tillför systemet är tag clouds, eller etikettmoln.

Ovan: Del av författarmoln från LibraryThing

Etikettmolnen gör våra personliga etiketter till offentlig information och det föder följdfrågor som
”Hur påverkas vår vetskap om att andra kan se våra etiketter hur vi etiketterar?” – använder vi andra etiketter om vi vet att andra ska använda dem för att hitta bland ”mina” resurser (länkar, bilder…)?
Vissa tjänster visar också upp personliga, individuella, etikettmoln – en visualisering av hur vi har märkt upp en viss informationsmängd.
Hur påverkas våra etiketteringsstrategier av det? Vad säger mina etikettmoln om mig, och vad önskar jag att de sade?
Nedan visas mitt etikettmoln från Del.icio.us -
Det har skapats med hjälp av Extispicious, med hjälp av Delicious API:er. Vad säger det molnet om mig? Och vilket är skillnaden med mitt etikettmoln från LibraryThing (hela familjen sbibliotek, inte bara mina böcker, men ändå)?

Jag vet att det finns de som medvetet väljer att inte märka upp – etikettera – sådant som de inte tycker känns ”rumsrent” och det kan så vara – vill man undvika att vara kontroversiell så är det ett val. Men det betyder också att vi nu har ännu ett verktyg för att manipulera omvärldens bild av oss… och om vi inte vill att en viss etikett ska synas; då kanske vi inte heller märker, eller sparar, den resursen. Fast man hade behövt den.

Flera av dehär frågorna går naturligtvis inte att svara på. Men att en fråga saknar definitivt svar betyder inte att den är ointressant. Tvärtom. När man designar tjänster som använder etiketter och etikettmoln måste man samtidigt förstå hur dessa påverkar användarnas beteenden – motverkar eller stödjer ens designval tjänstens syften och mål?

Användandet av etiketter innebär för oss användbarhetsexperter ännu en aspekt att hålla koll på. En intressant sådan!

(Tack till vännerna på Shejidan för inspiration i ämnet!)

Etiketter; för ökad användbarhet?

Många av dagens system använder sig mer eller mindre framgångsrikt av etiketter (eller ”taggar’, eller ”märkord’).
Användarens möjlighet att själv etikettera olika typer av resurser och objekt (texter, filmer, bilder… ”objekt’) är en av hörnstenarna i begreppet folksonomi. För den bloggläsande delen av befolkningen är detta ingen nyhet, men hur många använder etiketter i andra system, andra tjänster? Och hur implementerar vi som designar användarupplevelsen etiketter i de lösningar vi bygger?

Etiketter kan fungera både som metadata och som metod för arkivering, och just användarens frihet att använda sina egna ord och begrepp tillför en extra dimension av tillförlitlighet. Lägg därtill användandet av etikettmoln och metadatat är är dessutom plötsligt viktat.

Där objekt tidigare bara kunde läggas i en ”mapp” kan det nu enkelt läggas i flera virtuella mappar; olika personer kan dessutom välja att lägga ett och samma objekt i helt avvikande ”mappar’, utan att objektet i sig behöver kopieras en enda gång.

Synbarligen ökar detta graden av ett systems komplexitet och som användbarhetskonsult strävar man ständigt efter det enkla, det självförklarande. Så kanske borde vi vara emot denna typ av dymaniska användarskapade strukturer? Men i praktiken ökar användarens egen kontroll över informationen och som en extra bonus tillför det användargenererade metadatat ytterligare lager av information.

I organisationer kan man tänka sig att medarbetarna får etikettera varandra och sig själva; information och objekt som finns tillgänglig inom organisationen; och på så sätt skapas nya – synliga – kunskapsrymder. Vill du ha tag på all information eller kunskap som finns om CSS:er inom organisationen? Använd sökfältet och få träff på personer, länkar, dokument… Värdera träffarna baserat på hur etikettmolnet ser ut, och plötsligt har ordet kunskapsdelning fått en praktisk tillämpning.
Det finns ingen gräns för vad vi kan hitta på, om bara hjärnan vågar göra rätt hopp!

Det finns en hämsko. Den rådande trenden är att basera alla sina lösningar på de stora leverantörernas plattformar, som MOSS och WebSphere. Dessa är per definition ett par steg efter i utvecklingen – de har långa utvecklingscykler – och stödjer därför inte självklart detta sätt att arbeta.
Synbarligen beror det på att de vill leverera produkter som går att lita på, buggtestade och klara. I verkligheten vet vi att de inte lyckas med det, så kanske är det dags även för Microsoft och kompani att leverera ”eviga betaversioner” av sina produkter

Fantastiska kartor, och alla dessa dolda metadata!

Jag är kartnörd. Jag älskar kartor, jag kan sitta i timmar över dem, studera detaljer och fundera över vad de egentligen berättar.
Så, lagom till mellandagarna, fick jag en rabattkupong på Akademibokhandeln. Nästan alla mina bokköp görs via nätet – även om jag gillar den fysiska upplevelsen av att se och bläddra i böcker innan jag köper dem så saknar jag tiden att göra det. Men 20% gick inte att blunda för så jag drog med glad min iväg den 4-åriga sonen på bokköpsrunda.

Flera av böckerna jag letade efter saknades, naturligtvis. Morisk arkitektur är inte på modet för tillfället (min ursprungliga utgåva drabbades av en allvarlig fuktskada för ett par år sedan), och när inte ens SF Bokhandeln har The Collected Short Fiction of CJ Cherryh – varför skulle Akademibokhandeln ha den? Men när sonens tålamod precis nått sin gräns hittade jag Transit Maps of the World. Lycka!
Med detta fynd stegade jag iväg till kassan och sedan planterade jag mej själv och sonen i kaféet; han med sin bok och jag med min…

Bokens fokus är hur tunnelbane- och lokalbanekartorna utvecklats under de gångna 100 åren och är riktigt godis för alla som funderar över det optimala sättet att presentera visuell information. Men särskilt i den första sektionen, som mer ingående beskriver hur kartorna utvecklats och förändrats, finns en hel del annat smått och gott. Visste du till exempel att Berlins U-bahnstation Theodor Heiss Platz hette Adolf Hitler Platz 1936? Och att den dessemellan hette Reichskanzlerplatz…
Detta faktum konstateras inte i boken, det får man upptäcka själv. Men jag kan leva med det

Boken rekommenderas starkt.

Konstiga kartor. Roliga kartor. Och andra.

Av en händelse råkade jag nämna för en onlinebekant att jag är fascinerad av kartor – vad de visar eller inte visar, olika sätt att lösa samma problem /både ur ett historiskt perspektiv och ur ett informationsdesignperspektiv/.
Ett par dagar senare fick jag en länk till bloggen strange maps, och efter att ha bläddrat runt lite tänkte jag att det är ganska sannolikt att också andra som ägnar sig åt att lösa kluriga problem som har med att göra information begriplig kan tycka kartor är kul. Så – varsågod, håll till godo!

Stort tack till Fleela för länken!