Kategoriarkiv: Sociala Medier

Planerar du att låta din app eller sajt dela information via Facebook? Tänk dej för!

För tre veckor sedan fick jag ett mail om Arlas nya sajt 225grader.se där jag fick frågan om jag ville vara beta-användare av tjänsten. När jag upptäckte att enda sättet att logga in var att använda sitt Facebook-konto, och att tjänsten ville dela precis allt jag gjorde med Facebook, valde jag att inte delta (länk till det inlägget).

Det gjorde mej nyfiken på att se om min reaktion var typisk. För att ta reda på det bestämde jag mej för att göra en snabb enkätundersökning. Eftersom det var en snabb undersökning är resultatet lite skevt – 78% av de som svarade är i åldersintervallet 31-65 år, och man kan anta att många har hög datorvana. Trots det var resultatet intressant. Bland annat visade det sej att hela 49% gjorde som jag och valde bort tjänsten, medan 13% inte ens hade ett Facebook-konto. Resterande 36% valde att tillåta kopplingen men enbart om de verkligen ansåg att tjänsten bidrog med något de inte kunde få på annat sätt.

En majoritet av dessa kommenterade särskilt att de inte ville att tjänsten skulle byta annan information med Facebook än rena inloggningsuppgifter och hela 59% uppgav att de inte ville att okända företag eller verksamheter skulle kunna få tillgång till deras information.

Över 80% av respondenterna ansåg att smartphones, datorer och internet är en förutsättning för att de ska kunna leva som de gör (95% för de som inte har något Facebook-konto).

Undersökningen visar att många är skeptiska till Facebook. För de flesta är det en fråga om personlig integritet – man vill ha kontroll över vem som får se vad, hur och när. Tvärtemot vad man skulle kunna tro handlar det om människor med hög datorvana som rör sej i flera digitala forum och som i sitt dagliga liv använder internet för att göra en mängd olika saker. (Med tanke på hur Facebook använder och vill använda uppgifterna om sina användare verkar det finnas grund för den skeptiska hållning många verkar ha.)

Min slutsats är att man ska tänka sej för innan man kopplar ihop sin tjänst med Facebook. Särskilt gäller det om man planerar att låta tjänsten publicera saker, i användarens namn, i dennes Facebook-kanal, utan att användaren själv ges möjlighet att kontrollera flödet.

Innan man fattar ett sådant beslut måste man noga ha tagit reda på vilka målgrupper man vänder sej till och vilka beteendemönster de har, och framför allt ska man vara medveten om att dessa sannolikt inte följer de mönster man kan tro.

Hela rapporten finns på Slideshare.

Det finns i resultatet flera intressanta trådar att spinna vidare på/utforska. Jag kommer göra så under våren 2012, men nu är det jul :)

#Fail för Arlas nya tjänst 225grader.se (och alla andra som kräver Facebook-integration)

Häromdagen fick jag ett mail från Arla. Någongång under antiken tecknade jag mej för deras nyhetsbrev och eftersom det inte kommer särskilt ofta har jag inte avslutat prenumerationen – det är annars något som snabbt händer allt och alla som överöser mej med perifer information mer än en gång i veckan.

På så sätt har Arla haft ”tur”. Nu är nog den turen slut. För detdär mailet innehöll en inbjudan att bli pilotanvändare till deras nya tjänst/webb/community 225grader.se. Tja, tänkte jag, det kan ju vara intressant, om inte annat från ett rent professionellt perspektiv. Det var bara ett problem. Enda inloggningsmöjligheten var via Facebook.

Detdär med Facebookintegration är allt mer vanligt förekommande men många har valt att tillåta användarna att logga in på andra sätt också. Så icke 225grader.se. Där är enda alternativet Facebookinloggning, och liksom i andra fall när Facebookinloggning är alternativet möts man av följande dialogruta -

Så, en community för att dela recept och matprat med andra vill ha hela min lista på ”vänner”; kommer posta en massa saker i mitt namn, på FB; och kolla på min information även om jag inte är aktiv på forumet. Självklart valde jag Tillåt inte/Don’t allow. Nån kontroll vill man ju ha!

Och om jag tänker efter kan jag inte påminna mej ett enda tillfälle när jag klickat på Tillåt/Allow. Så inte heller denna gång. Och det trots att sajten verkade ganska intressant.

En snabb undersökning säger att jag inte är ensam. I skrivande stund har 86 personer svarat på den enkät jag lagt ut för att ta reda på om jag var ensam i min reaktion (svara gärna, ju mer data desto bättre!).

Av dessa har 0% svarat att de klickar Tillåt/Allow. 38%väljer Tillåt/Allow efter noga övervägande om tjänsten är värd det eller inte och hela 47% klickar Tillåt inte/Don’t allow direkt, utan vidare funderingar. Resten (15%) har inget Facebook-konto (och av dessa  säger 92% att datorer, smartphones osv är grundläggande prylar man behöver).

70% av alla som klickar nej direkt är kvinnor, medan omvänt förhållande råder för de som trots allt väljer Tillåt/Allow – där är 70% män.

Jag vet inte hur Arlas målgruppsanalys för 225grader.se ser ut. Men en sak är säker – genom att enbart förlita sej på inloggning med Facebook ID har man kraftigt begränsat deltagandet och tillgängligheten.

#fail, om jag så får säga det.

Kulturen och strategin som stoppkloss

Över 70 procent av de tillfrågade medarbetarna i företagen tycker att det är lättare att hitta den kunskap som söks på webben än internt.

AIIM-undersökning, refererad i CS 20091002

Artikeln låter inte berätta vilka företag som ingick i undersökningen, och AIIM låter inte kreti och pleti ta del av sina publikationer så jag har inte kunnat ta reda på några detaljer. Undersökningen handlade i alla fall, kan man anta av ingressen, om hur företagen hanterar sociala medier.

Hur det än är med den saken är det intressant att det förhåller sig på dethär sättet, och det visar på hur stor sprickan är mellan företagsledningarnas kontrollbehov och medarbetarnas beteendemönster och strategier. Förmodligen inverkar IT-strategierna negativt också. Om man är IT-ansvarig måste man se till att hålla förvaltningskostnader och annat nere och därför lockas många att välja en strategi där man bara använder produkter från IBM eller Microsoft. Båda tillhandahåller stora verktygslådor fulla med saker, och båda kräver en grad av kompetens och erfarenhet som inte många har för att man ska kunna använda produkterna på ett effektivt sätt.
Kopplar man ihop det med företagsledningarnas centraliserade synsätt är det givet att man får en företagsmiljö som är så svårnavigerad att det blir enklare att fråga folk man känner eller att söka på internet.

Här ligger förstås också grunden till att konceptet med sociala medier upplevs som svårhanterligt av företagens övre chefsnivåer. Jag har inga bevis för det men min känsla är att inom en hel del företag som idag använder sociala medier så är det en enskild stab eller enhet som driver det och att VD, ledningsgrupp och styrelse står oförstående inför vad som händer… men så länge det fungarar och är en framgång låter man det vara.

Jag har inget dunderrecept på hur man ska hantera frågan, och i ärlighetens namn är jag skeptisk till de som idag säger att de har det – mirakelkurer håller sällan vad de lovar och många glömmer att företagskultur och verksamhetsområde, för att inte tala om interna incitamentsmodeller och ekonomiska strukturer (hur man mäts) har en stor påverkan på vem som säger och gör vad, och hur.

Men en sak är säker – utvecklingen går vidare och förhoppningsvis är trenden just nu ökad transparens, med eller mot företagsledningarnas vilja.

Samarbetskulturen skrämmer företagens makthavare?

Läsvärd artikel i LinuxWorld. Värt att tänka på att det inte är en revolution som pågår; det handlar snarare om ett långsamt paradigmskifte vars genomslag gradvis krupit på oss.
Alla vi som har arbetat länge med webbbaserade lösningar vet ju att webbprojekten synliggör många dolda strukturer och processer som projekten i sig inte kan lösa men vars brist på lösning kommer ivägen för projektens chans att lyckas nå sina mål…