Tekniken som formar oss i framtiden?

…eller – inspirations och fördjupningsläsning för interaktionsdesigners och användbarhetsarkitekter.

Nyligen ställdes en fråga på Quora om förslag på en kort science fictionbok till en läsecirkel för UX designers. Flera förslag kom in och jag började fundera över vilka böcker som borde vara med på en ”UX-designers läser SF” topp 10-lista.

Nedan följer några böcker som är väl värda att läsa, både för hur de speglar vårt förhållande till tekniken och hur det påverkar våra sociala mönster och för att de är välskrivna och eller välberättade. Självklart kan jag bara rekommendera böcker jag personligen läst – listan kan göras mycket mycket längre – och jag kunde inte hålla mej till 10…

River of Gods, av Ian McDonald
(även Brasyl, men personligen tycker jag att River of Gods är en bättre bok)

Halting State, av Charles Stross

Natural History, av Justina Robson

Arabesk-sviten, av Jon Courtenay Grimwood
Egentligen tre böcker – Pashazade, Effendi och Felaheen.

Anathem, av Neal Stephenson
Interface, skrevs under pseudonymen Steven Bury

Skinner, av Neal Asher

Century Rain, av Alastair Reynolds

Cyteen, av C.J. Cherryh
(inte särskilt lättläst bok, om man jämför med en del av hennes andra, men tänkvärd)

Några böcker som är klassiker inom området men som det var så länge sen jag läste att jag har svårt att avgöra hur de håller idag -

Neuromancer, Count Zero och Monalisa Overdrive, av William Gibson.
Snow Crash, av Neal Stephenson.

Kommentarer?

Böcker som utspelar sej i vår samtid är givetvis egentligen också intressanta i sammanhanget men frågan är i vilken utsträckning mainstreamromaner ger utrymme för spekulation och fruktsamma funderingar ämnet? Har någon ett eller flera förslag så mottages de tacksamt.

Kulturen och strategin som stoppkloss

Över 70 procent av de tillfrågade medarbetarna i företagen tycker att det är lättare att hitta den kunskap som söks på webben än internt.

AIIM-undersökning, refererad i CS 20091002

Artikeln låter inte berätta vilka företag som ingick i undersökningen, och AIIM låter inte kreti och pleti ta del av sina publikationer så jag har inte kunnat ta reda på några detaljer. Undersökningen handlade i alla fall, kan man anta av ingressen, om hur företagen hanterar sociala medier.

Hur det än är med den saken är det intressant att det förhåller sig på dethär sättet, och det visar på hur stor sprickan är mellan företagsledningarnas kontrollbehov och medarbetarnas beteendemönster och strategier. Förmodligen inverkar IT-strategierna negativt också. Om man är IT-ansvarig måste man se till att hålla förvaltningskostnader och annat nere och därför lockas många att välja en strategi där man bara använder produkter från IBM eller Microsoft. Båda tillhandahåller stora verktygslådor fulla med saker, och båda kräver en grad av kompetens och erfarenhet som inte många har för att man ska kunna använda produkterna på ett effektivt sätt.
Kopplar man ihop det med företagsledningarnas centraliserade synsätt är det givet att man får en företagsmiljö som är så svårnavigerad att det blir enklare att fråga folk man känner eller att söka på internet.

Här ligger förstås också grunden till att konceptet med sociala medier upplevs som svårhanterligt av företagens övre chefsnivåer. Jag har inga bevis för det men min känsla är att inom en hel del företag som idag använder sociala medier så är det en enskild stab eller enhet som driver det och att VD, ledningsgrupp och styrelse står oförstående inför vad som händer… men så länge det fungarar och är en framgång låter man det vara.

Jag har inget dunderrecept på hur man ska hantera frågan, och i ärlighetens namn är jag skeptisk till de som idag säger att de har det – mirakelkurer håller sällan vad de lovar och många glömmer att företagskultur och verksamhetsområde, för att inte tala om interna incitamentsmodeller och ekonomiska strukturer (hur man mäts) har en stor påverkan på vem som säger och gör vad, och hur.

Men en sak är säker – utvecklingen går vidare och förhoppningsvis är trenden just nu ökad transparens, med eller mot företagsledningarnas vilja.

Samarbetskulturen skrämmer företagens makthavare?

Läsvärd artikel i LinuxWorld. Värt att tänka på att det inte är en revolution som pågår; det handlar snarare om ett långsamt paradigmskifte vars genomslag gradvis krupit på oss.
Alla vi som har arbetat länge med webbbaserade lösningar vet ju att webbprojekten synliggör många dolda strukturer och processer som projekten i sig inte kan lösa men vars brist på lösning kommer ivägen för projektens chans att lyckas nå sina mål…

Kommunikationen en nyckel!

Varför är det så sällan match mellan affärs- och verksamhetstrategier å ena sidan och webbstrategierna å andra sidan?

Svårigheten är att få förankring i högsta ledningen, och de mest framgångsrika fallen är de där ledningsgrupp och vd aktivt driver frågan på ett företagsstrategiskt plan.
De flesta misslyckas på dethär planet, och anledningarna kan variera. Oftast handlar det om en kombination av bristande förståelse på den personliga nivån och eldsjälarnas bristande förmåga att kommunicera på ett sätt som ledningspersoner begriper. Att hitta strategiska nyckelfall, så kallade affärsfall eller business case som många gärna säger, och sedan illustrera dem på ett effektivt sätt är ofta en framgångsrik metod.

Ställ dig själv frågan – i vilken del av vår verksamhet finns den största förbättringspotentialen? Fortsätt med att fråga – Går potentialen att realisera med hjälp av ett förändrat arbetssätt? Är webben en faktor här? Hur?

Lyckas du svara på de frågorna har du en bra grund att utgå ifrån!

Medlöpare, utan reflektion och ansvar

När jag skriver detta är jag på väg från Örebro. Jag sitter i vänthallen på Örebro Södra, och känner hur byggnaden skakar när gods- och passagerartågen passerar. Vänthallen är liten, är väl egentligen mer en väntsal eller ett väntrum, men det är rent. Ett taxibolag har sitt kontor med entré i rummet, och en drickaautomat står och murrar.

På bänken snett emot sitter en danska som satt mittemot mig på tåget hit, och som också blev klar i sitt möte i god tid – 37 minuter tills tåget ska gå.

I väntan på /tåget/ sitter jag och funderar över hur tågresandet förändrats, bara under min tid. Som liten fick man SJ:s biljetter på hård kartong, små bitar på kanske fyra gånger två centimeter. Det är i alla fall så jag minns dem.

Jag minns också familjekupéer med badrum emellan, skarvdunk i natten, skavföttes med syrran i en sovkupé, att golvets lutning gjorde det roligt att leka med bilar på golvet eftersom de rullade åt alla möjliga håll av sig självt.

Som lite äldre minns jag doften från banvallarna, rostfärgade men blankslitna räler, brunröda slipers (efteråt har jag förstått att de var kreosoten som gjorde färgen, inte så miljövänligt direkt…).

På 80-talet och en bit in på 90-talet var jag 20-nånting, och från den tiden minns jag bangårdar, skyltar och perronger, fik och restauranger, tågbyten, miljöerna som omväxlande susade och vaggade förbi utanför fönstret, och alla stationerna med dess skilda atmosfärer.

Det var en helt analog upplevelse, med skyltarna som klapprade när nya destinationer bläddrades fram på skyltarna, eller när en ny försening skulle annonseras.

Idag har skyltarna blivit skyltsystem, helt digitala och uppkopplade. Resenärerna är också uppkopplade, om inte annat med sina telefoner.

Ändå, någonstans, är upplevelsen ändå analog, i alla fall för oss som gillar det där som hör ihop med tåg – stillheten, lugnet; allt det som saknas på flyget, som ju trots allt bara är en glorifierad jättebuss. Och jag tänker på alla oss som använder en massa digitala system – datorer, telefoner… var finns lugnet? Var finns den teknik som får oss att känna den stillhet som trygghet och tillförsikt ger?

Vi är så effektiva och målinriktade att det inte finns utrymme för att reflektera, och vi gör våra system likadana – hetsiga, krävande, pockande. Teknikens möjlighet till omedelbar respons tillämpar vi som tvingande, försöker forma oss att passa den ständigt vakna, ständigt vakande.

Någonstans kanske vi, som medansvariga för att ta fram olika IT-lösningar, borde fundera på om de lösningar vi snickrar ihop verkligen hjälper och stöder eller om de genom att motverka alla våra mänskliga reflexer och behov stjälper och skadar istället?

Visst tänker vi på brukarna, användarna, slutkunderna, konsumenterna. Det är vårt jobb. Men tittar vi så mycket på detaljerna att vi missar helheten?

Det kan vara något att fundera över…

Andra bloggar om: design, informationsdesign, hälsa